
kärleken är som himmel och helvete. ibland så fylls ditt hjärta av välust och harmoni. men runt hörnet kan även hatet , sorgen och skymmningen nalkas.
Men finns det någon erfarenhet, någon upplevelse eller något möte som man mins så klart och håller fast vid under så lång tid som den tiden då man kände kärlek.
Det är så jävla lätt att ta kärleken för givet, det är så jävla lätt att leva i kärlek och så lätt att kasta bort den. men den är näst in till omöjlig att vinna tillbaka och näst intill omöjlig att glömma. Den enkla vägen är att börja hata, förakta och bortförklara.
Du kan intala dig själv att det inte va rätt , att det finns någon eller något bättre. Men du vet också iners inne att du kastat bort något som du alltid kommer minnas , sakna och aldrig någonsin glömma.
Kärleken är en fosil i ditt sinne. Om det är något du tar med dig dit du nu hamnar när livet drar sitt sista andetag i din kropp och dit hjärta slutar slå. Då är det minnet av kärlek.
Har du bara upplevt kärlek en gång så vet du att du levt ett fullvärdigt liv. En varelse som aldrig fått smaka på kärlekens frukt, är en varelse som förlorat en av livets stora meningar.