Perspektiv halmstrå

Jag upplever att vi förvränger perspektivet på kärlek. Vi börjar analysera. Se det ur andras synvinklar. Vi vänder och vrider på det bara för att behålla vår stolthet och för att slippa stå där med det kortaste halmstrået. Vi gör allt i vår makt för att måla upp bilden av att vi inte gjorde något fel. Det var den andra partnern som gjorde fel. Det var omständigheter runt om kring som var felet. Vi gör allt förutom att erkänna den egna svagheten och verkligen erkänna våra brister. I mitt liv låter jag kärlek komma till mig som en blixt från klar himmel, jag har stått med öppna armar, låtit kärleken slå ner med dunder och brak. Den kommer till mig så plötsligt att jag inte förstår vad det är för en det är över. Gråtandes har jag sakta men säkert jobbat in verkligheten och accepterat historien. Jag har inte tillåtit att det största i mitt liv bara tynat bort. Då har jag jobbat hårdare en någonsin. Och det är precis vad kärleken är värd. Jag fungerar inte på det sättet att jag någonsin kan kasta bort och glömma det som format mig, det är ju den jag är för i helvete. Jag har dragit det kortaste strået i mitt liv. Jag har i motsättning av vad vi brukar göra stolt stått med mitt korta strå i min ensamhet och låtit lyckan mig oberört gå förbi. När den senare har kommit åter har jag ärligt och rakt fram delat med mig av mitt strå och samlat på mig fler. Första gången så smällde det för evigt. Hon skapade min syn på vad kärlek är. Inom mig började det formas små figurer som avbildade min unika syn på ordet och bilden kärlek. Jag har en förevigad tacksamhetsskuld till denna varelse. Så tack till dig som jag skulle ha mitt lilla röda hus med, alla våra djur, och våran egna harmoniska plats. Tack för att vi skapade en gemensam bild av vad ett gemensamt paradis här på jorden kan se ut som. Utan dig hade kärlek inte varit den starka livssymbol som den i dag är för mig. Förlåt för att våra vägar skildes åt och förlåt för att jag inte kan hålla käften och bara vara ett tyst minne. Mina tårar har runnit i floder för dig och jag är fortfarande djupt förälskad i den drömmen vi levde i. Jag lever i den ännu, Förlåt för alla mina jävla misstag. Sex år senare möter jag kärleken i en ny form. Men jag lever kvar i min dröm. Min dröm om det enade paradiset. Det är inte någon klar bild i mitt huvud och det är inte heller något jag går och tänker på. Detta är den jag är i kärlek. Och det är denna dröm som för mig är kärleken. Svårare en så är det inte. Inte för mig i alla fall. Kärlek är det som du först ansåg att det va. Sedan försöker du förändra detta, eller dölja det, eller anpassa det. Men det är i mitt fall lönlöst. Jag hade en dröm och den kommer alltid att vara starkast. Denna fantastiska kvinna såg kärlek, hon var rak och tydlig och visste vad hon ville. Jag vet en i dag inte varför hon valde att lämna. Men något jag vet är att vi inte delade samma bild av vad kärlek är. Det slutade med orden att jag hade kommit så mycket kortare i livet en vad hon hade gjort. Som ett eko i mitt huvud blev jag lämnad med meningen: Jag har kommit så mycket längre i livet en dig Jag har kommit så mycket längre i livet en dig……………………… Mitt fel enligt många är nog att jag så starkt delade med mig av min historia till henne och speciellt min syn på kärlek och tacksamheten till den person som hjälpt mig skapa denna åskådning. Enligt mig var inte detta fel, och jag har efter detta alltid delat med mig av min dröm och min syn på kärleken och varför den är så stark hos mig. Jag har blivit lämnad på grund av detta så många gånger nu att jag slutat tro på något annat. Jag har gråtit för så många förluster och oförstående hjärtan för den jag är. Jag är så lycklig för att jag för alltid har och för alltid kommer att bära mitt korta halmstrå. Jag kommer aldrig att dölja den kärlek som enligt mig är kärlek. Säg inte att jag ska glömma. Säg inte att jag ska gå vidare. Säg inte att det ordnar sig. / Fritiof Lager den 31 juli 2010

Ett sätt att se på ren kärlek !

Orden är min magi just nu och jag fyller denna text med all min energi. De flesta är inte beredda på att höra någon som aldrig sover om det inte är fred på jorden. Det finns varelser som lever i kosmos och det finns dem som vandrar på jorden. Jag både vandrar och svävar på en och samma gång. Nu ropar jag på alla som har ilska inom sig. För genom ilskan föder vi ny ilska och hör de av sig till mig ska jag aldrig ge dem det. Du är kärleken och jag är Fritiof ”poeten, skaparen, orden” lager. 12 april, 2010 klockan 12:41

Kärleken är en av tusentals vägar.

Lycka genom en naken mans hitintills levda liv. Jag kanske inte är någon Dalai Lama. Eller stor profet. Jag är inte heller en av de gamla filosoferna. Jag är ingen messias och jag är absolut inget mer en en vanlig naken man i 25års åldern. I skrivande stund så väcktes en tanke som måste ut. Jag låg i min säng och tittade upp i taket, bror min låg i soffan och tittade på den tredje filmen för kvällen. Jag tappade fokus från filmen och flöt in i mina tankar. Lycka ? Lycka !!! Lycka ???? Sen började hjärnan mala på och jag öppnade mig fullt ärligt och helhjärtat för mig själv. Jag gav mig själv chansen att helt plötsligt för en kort stund älska mig själv och bara mig själv fullt ut. Om sanningen ska fram så kände jag mig naken, jag kände mig naken och fri. För första gången gjorde jag det utan att behöva bli spöad medvetslös, eller fylld av något berusningsmedel eller genom att stå stirrandes i någons ögon totalfokuserad på bara det som en som genomgått ett gatuslagsmål kan förstå. I kampen mellan två, en kamp som alltid kan sluta med död, i den har jag också funnit friheten. Men det uppenbara i detta är att det inte är en hållbar väg. Denna använder jag mig bara av i ordnade former nu för tiden. Antingen i ringen, eller så gör jag det i sparringträningen med en av mina finaste vänner. Jag fortsätter att lära mig allt jag kan om denna kampens yttersta sport, överlevnadens yttersta väsen. Jag Tämjer min styrka och mitt inre odjur genom kampen. Detta är också ett val jag gjort genom min frihet. Liggandes i min säng släppte jag min egen historia och mina sorger, jag släppte taget om mina känslor och lät dem kontrollera mig fritt genom min kropp. Inför min egen tanke och hjärna uppenbarade sig ett svar. Ett svar på frågan: Lycka ?? Lycka !!! Lycka ???? Genom frihet finns lycka. Genom friheten att förlåta oss själva, älska oss själva och för stunder våga släppa. Den otroliga kvinnan. Jag hade tidigare under kvällen fått träffa min livs kärlek igen, och som vanligt är hon en bidragande faktor till min utveckling. Detta är ingen kvinna jag bedriver någon makt alls över. Jag ställer inge krav och jag vet inte ens vad hon innerst inne känner för mig. Jag tänker och känner att jag så gärna vill veta, Men jag är inte heller mogen för svaret. Ska jag låta henne för alltid våra fri, fri och ha sin chans, till sin lycka. Ja då måste jag också kunna ge lycka i vilka svar jag en möter, Och det vet jag inte om jag är redo för en. Så på ett sjukt sätt som många inte förstår, så inser jag min lycka, genom den kärleken jag känner till henne. Jag vill ju givetvis också förklara varför denna kvinna förtjänar min fulla kärlek utan att ens behöva ge en gnutta tillbaks. Det känns som att i fall jag icke gör det kommer ingen förstå, och anse mig vara bara en förvirrad spottstyvel som famlar i mörkret efter svar. Svar jag inte förmår att besvara. Jag har genom mina hittills levda 25år gått igenom så mycket, detta vet mina närmsta. Tyvärr har hittills ingen velat lyssna, eller folk vill kanske lyssna men ingen har rakt ut visat ett riktigt kärleksfullt och genuint intresse för mig. Jag är ensam och det har jag genom en hård uppväxt lärt mig att acceptera. Vi är ensamma och det kommer vi alltid vara. Vi kan dela våra liv med någon, vi kan sätta liv till denna värld. Vi kan leva på våra föräldrar, vi kan leva av det samhället har att erbjuda, vi kan leva av det naturen har att ge oss, vi kan leva av tron på något större. Tyvärr är jag en man som anser sig vara för trogen verkligheten för att acceptera sådana enkla sanningar. Men mer om detta i nästa stycke, nu ska jag berätta om en fantastisk, magisk och unik kvinna. Hon vågar visa mig sitt inre och väljer själv att ge mig bitar av sin själ. Jag behöver inte kräva, jag behöver inte ens fråga. Jag får alltid uppleva den respektfullaste förståelse för min person av henne. Hon lär mig så mycket, hon lär mig inte bara hur hårt andra kan ha det, att inte bara jag har haft det svårt. Hon lär mig att se saker i ett större perspektiv. I tiden med denna kvinna öppnar jag mitt sinne för en större förståelse. Hon kanske inte frågar mig och visar det största intresse för mitt liv och allt det jag gått igenom. Men hon ger i alla fall sig själv fullt ut. Hon försöker och kämpar även varje sekund i mötet med mig att ge sin styrka. Styrkan att våga vara sig själv och inget annat. Jag vet att min kärlek är äkta till henne. Jag har sådan respekt för den styrka hon visar. Hon har inte i en sekund av tiden vi hittills spenderat tillsammans nedvärderat, försökt kontrollera, eller manipulera mig. Jag har dessvärre redan en gång utövat makt mot henne. Men genom den änglalika godhet jag får uppleva. Visar jag bara lite tålamod så förlåter hon mig och väljer att förstå och acceptera mina svagheter, oavsett vad det må vara, bara jag vågar se dem själv och vågar visa mig svag inför henne, hon kräver inget mer en ren ärlighet och det gör mig så svag och kär. Samtidigt visar hon öppet hur hon brottas med dessa problem. Jag vet inte om jag förstår henne, men jag förstår hur det är att brottas med dessa krafter man hela livet använt som skydd för att inte gå sönder. Jag har aldrig hyst en sådan respekt för någon förut, och jag tror jag aldrig kommer att träffa någon som förtjänar den respekt och ödmjukhet jag känner inför henne. Genom henne började jag sakta älska mig själv mer en någonsin förut, genom henne upptäckte jag mina svagheter och tack vara henne fick jag kraften för att börja jobba bort dessa. Jag tackar ödmjukast denna otroliga kvinna här och nu, för resten av mitt liv tackar jag henne för den inspiration hon ger mina texter. Friheten, lyckan. Genom oss själva kan vi uppnå frihet och det är bara genom sådan frihet vi kan dela med oss av den till andra. Lever du ej fri fullt ut kan du heller inte ge av den till andra. Samtidigt måste vi alla acceptera att vi inte fullständigt och alltid kan känna denna frihet. Men precis som denna nakna 25 åriga man känner nu, en total frihet inom sig själv, så väljer han också att dela med sig av den just nu när han lever i den. i denna stund . Utan eftertanke eller förändring av denna text så vågar jag ge min frihet genom ord. Frihet finns i dig och låt den flöda men misströsta inte att det bara upplevs stundtals och att vi alla upplever den på olika sätt. Vissa genom familjen, andra genom jobbet, somliga genom spiritualitet, o.s.v, jag personligen föredrar kärleken och mig själv som ett sätt att hitta lycka. Mitt sätt är mitt sätt och det får vem som helst pröva om den känner att den inte riktigt hittat sin väg. Vägarna är tusentals och alla hittar sin. Min väg står till alla läsares förfogande och om bara någon lyssnar och väljer att förstå har jag nått ut med min frihet och lycka. Väljer någon att ändvända min väg och i slutändan bli lycklig är detta ett bevis för att mitt sätt kan hjälpa. I slutändan gör det inget om ingen förstår eller om jag hjälper någon. Det viktiga är att jag får vara fri och ge det jag vill ge, på det sättet jag vill. Denna text är ett täcken på den friheten vi människor endå skapat för oss. Denna text är tillägnad den personen jag insett att jag älskar, kvinnan som visar mig sitt innersta inre. Jag tackar dig på mina knän och fäller en tår för din själsliga godhet / Fritiof lager.

Det fyllda hjärtats skrift.

Sinnessjuk kärlek! Hur kan kärleken bli så djup, hur kan den skapa ett sådant känslomässigt tvång. Det är endast kärleken som kan få en att göra val som samtidigt tvingar en att lida. Kärleken kan tvinga ens hjärta att slå med smärta. Varje hjärtslag omformas till ett slag av smärta som sprider sig genom hela kroppen. I tanken så valde jag henne. I valet så valde jag henne. Min känsla valde henne. På vägen så gjorde jag fel. På vägen gjorde jag ett litet fel. På vägen så valde jag åt henne, i det valet förlorade jag henne också. Hon va så djup men splittrad. Hon va så perfekt men trasig. Hon va unik men halv. Hon va så underbar men mörk. Hon va fantastisk men svår. Det är sinnessjukt när hon ber mig att vänta. Lika sinnessjukt som att jag bad henne vänta. I den väntan jag valde åt henne upptäckte inte hon utan jag min kärlek till henne. Min kärlek som jag i tanken valde, som jag i valen valde, som jag i känslan valde första gången vi delade ord med varandra. Det jag visste men som jag inte förstod när jag hade chansen att kriga för henne. Jag förlorade henne ! Andra stycket i den sinnessjuka kärleken som vägrar ta slut! Jag bad om hennes förlåtelse och försökte åter igen förstå henne. Men det misslyckades som vanligt. Genom min trångsynthet insåg jag inte det jag inser nu. Vi kan aldrig förstå en annan människa fullt ut. Vi måste helt enkelt lyssna till oss själva. Lyssna till våran egen känsla, våra egna val och våra egna tankar. Sedan genom en helhetsuppfattning följa sig själv och ingen annan. Och för att det ska lyckas måste man även förstå sig själv och kunna kontrollera sig själv fullt ut. Mitt val blev just den kontrollen, när hon valde att kasta ner även mig i tystnad. Jag känner samma sinnessjuka smärta som hon beskrev att hon kände. Hon visar även lika stor styrka som mig, genom att Tvinga mig till tystnad, men samtidigt ha frestelsen kvar. Jag vet inte om hon som jag upplever samma känsla som mig, gör hon det ja då måste det göra otroligt ont. Hennes egna val att nu be mig vänta, det måste kännas helt sinnessjukt för henne. Om det gör det, ja då kommer även hon inse hur sjukt äkta våran kärlek är. Att den alltid kommer att vara sinnessjuk. Helt galen , och helt oberäknerlig. Men även så äkta som kärlek någonsin kan bli. I detta räknar jag mina hjärtslag. I detta så stannar jag i en otrolig smärta. I detta så väljer jag att när svaret en dag kommer, ja då ska jag va så stark så vilket val hon en gjort så ska jag kunna följa det valet utan sorg eller skuld. För om jag åter igen ska kunna visa min kärlek och styrka för henne, ja då måste jag kunna offra henne för hennes lycka. Jag måste även vilja fånga henne om det är mig hon väljer och fånga henne vågar jag bara göra om jag vet att jag tillför den otroliga styrka hon förkänar men som ingen hitils vågat ge henne. Så i slutändan spelar det ingen roll vilka val, tankar eller känslor hon följer. I slutändan så föll jag, I slutet så hittade jag den äkta kärleken, i slutändan så hittade jag mig själv. Hon hjälpte mig till allt detta och jag är henne skyldig mitt liv för det. Men vilket val hon en gör, så är jag skyldig henne ett liv fyllt av lycka. Och kan jag inte skapa den med henne, ja då får jag åter vandra och upptäcka mer av mig själv. För genom mig själv, kommer jag också utvecklas, och genom utvecklig med enbart sig själv som referens så går vi vidare. Vidare mot ny kärlek. Eftertankar Livet kanske handlar om att hitta sig själv. Men vägen dit kan ingen annan en du själv se. På vilket sätt du ska hitta dig själv kan ingen påverka. Det finns ingen kunskap, det finns ingen bok, det finns ingen människa som kan ge dig den vägen. Det enda kloka jag kan ge som råd genom mig själv. Rådet blir så enkelt som att det jag vill upptäcka finns inom mig och bara mig. Men är man som jag en fullt emotionell människa, med ett väldigt lågt praktiskt tänkande. Ja då måste jag ha människor runt mig, människor som hela tiden bollar med mina tankar. Människor som hjälper mig att utvecklas. Men den största upptäckten jag gjort, Ja det är när vi är trygga i oss själv. Hur emotionell jag en må vara. Ja det spelar ingen roll. För när jag vet att jag älskar någon, Ja när jag inser att hennes kärlek till mig inte spelar någon roll. Att jag utan den, eller med den känner min kärlek till henne. Ja då inser jag vad äkta kärlek är, den eviga kärleken. Så oavsett hur det blir så finns den kvar inom mig och gör mig starkare en någon annan. Det spelar ingen roll om jag vandrar ensam eller med någon, för jag har fått uppleva äkta kärlek och blivit trygg i mig själv. //Fritiof Lager den 3 februari 2010, vardagstankar som måste ut :D !!

Korta men också eviga ögonblick

Respekten kommer aldrig förvinna. Jag väljer så gärna hellre att lida. Gud vad jag lider och gud vilka strider. Inne i mitt inre så slåss jag mot den starkaste känslan. Mitt inre vill bara ha , ha och ha. Jag är inte redo för att visa denna respekt . Jag har aldrig lärt mig om tålamod. Men jag vill , å gud vad jag vill visa den största respekt. I valen så väljer hon att ta tag i sitt eget liv. I tanken så väljer hon att visa sin styrka. I känslan så vill hon precis som jag. I känslan så är vi gjorda för varan. Men jag vill, å gud vad jag vill visa den mäktiga känslan som växer i mig. Först nu inser jag vad jag råkat gjort. Jag älskar något som är så stort. Det finns inget större en känslan jag känner. Allt gör så ont, och allt är så svårt. Men jag vill, å gud vad jag vill att du ska älska mig. ......................................................... Jag ska visa en styrka som nådig inget är. Jag ska lämna dig fullkomligt i fred. Jag hoppas att hon kommer förstå att allt detta är för intrycket hon gjorde på mig. I sanningen vill jag. Fan vad jag vill , Å himmel Vad jag bara vill va med dig. Ett kort kort ögonblick och jag föll. Ett kort kort ögonblick och hon fångade mig. Jag ska älska på avstånd och aldrig återvända. Jag inser hur Stort allt helt plötsligt blev. Jag fick precis veta att man aldrig får nog. I min dröm så lever hon. Ett kort kort ögonblick och jag föll , Ett kort kort ögonblick och hon fångade mig. På ytan är jag ledsen. På ytan är jag tagen och spänd. På ytan har jag krossats. I mitt ljup så lever en glädje, Jag vill ju bara göra henne lycklig. I mitt ljup så har jag funnit något äkta. I mitt ljup har jag fått känna något en människa kanske aldrig får. I mitt ljup är hon unik, underbar och helt fantstisk. /Fritiof

Under jakten mot lycka.

Precis som kärleken plötsligt drabbar sinnet. Så drabbar också känslan av att gått vidare sinnet lika hårt. Båda känslorna kan skapa en sorg. I vetskapen att om stunden och tiden vart den rätta, ja då hade kanske två vilsna själar hittat sitt livs lycka. Till saken hör att jag förlorat så många chanser, därför tror jag mig också veta sanningen i frågan. Anledningarna har alltid grundat sig i tiden och tillfället. Det sorgliga är att kärlek ofta drabbar en när vi inte är redo för den. Och när man sedan är redo ja då har man förlorat allt man gjort sig redo för. Det är då den riktiga sorgen kryper på en. För om vi chansar har vi i alla fall försökt. Om du hela tiden flytt bara för att upptäcka att det du flyr ifrån är det som du borde ha flytt till. När vi sakta men säkert inser detta och att allt gått förlorat. Då hamnar vi själv i en flykt från ingenting och mot ingenting. Jag har hittat en väg, men sörjer för dem som trillat av den! Den som uppleft eller upplever förstår mig // Fritte

Ser två klarblå känslor som fylls av tårar.

Ser de vackraste klarblå ögon, de ögon som för evigt väcker känslan hos mig. Jag har aldrig känt mig så stark som i närheten av dig. Jag har lyckats med mycket, jag har krigat mot så mycket skit. Jag har stridit med så många. Möter dig och inser att jag aldrig kan vinna. Det är den sista striden. När en man faller på slagfältet. När jag faller då ser jag två klarblå känslor som fylls av tårar. Det e dessa känslor som får mig att resa mig upp. Att åter igen strida och slå mig fram. Genom alla hinder kämpar jag för dig. Denna strid känns förlorad. Men jag slåss, jag slåss för din trygghet. bara du kan lära mig, Om du bara inte gav upp, utan visade mig vägen för att behålla det vi har. Jag kan inte vinna denna strid utan mina klarblå ögon.

Styrka i sin renaste form

Ibland så går vi så långt att energin tar slut och vi desperat värnar om en hand. Det lustiga är att den vi trodde hade den handen är oftast den som fått dig att hamna där. Det är tur att livet är fullt av kärlek och hjälpande händer. Detta gör att vi snabbt tar oss upp och ser nya möjligheter i livet. När allt känns som dystrast, och när energin är slut. När du förlorat en dröm som du så länge hoppas på så du till slut trott att den blivit sann. När den drömmen krossas. Jag då måste vi öppna ögonen och inse att verkligheten finns kvar. Snälla sjunk aldrig in i koma bara för att drömmen inte slog in. Vakna i stället och inse att du tagit dig en dröm närmre verkligheten!

tyst väntan

Kan en väntan ta fram en sanning, risken att förlora det man så länge saknat. Målet skiljer sig mellan de två som står varandra närmre en något annat. Inget mer att ge en tystanden och väntan. En olidlig väntan! Känslan att bli bedragen att få vänta på något som aldrig kommer hända. Varför vänta om svaret är givet. Kravet är ett misstag när man inte kräver det samma av sig själv

I kaos finner vi våran trygghet.

I dig finner jag rädslan. Inga svar!! Skriker i kaoset av kärlekens bultande. Vad underbart allt är när vi inget förstår. Vad underbart det är utan mål, utan svar. Vad fint det är att inte förstå. Älskar att upptäcka något nytt hos mig själv, genom någon annan. // fritte

Evig kärlek ?

Blir här på min blog ifrågasatt om min syn på den eviga kärleken. Är otroligt glad för det Maria, önskar att fler ifrågasatte mig och mitt sätt att se på saker. Min ängel skapar tankar och ger mig nya synsätt på saker som ingen annan kan, men alla mina vänner och alla som nu läser denna lilla del av det stora är givetvis välkomna att ifrågasätta. Jag skriver ju inte för att jag har rätt, jag skriver ju för att jag söker svar, svar som jag själv vill komma fram till givetvis. Men hur ska man komma fram till något vettigt, hur ska jag kunna tro på det jag själv skriver om jag inte blir ifrågasatt och får argumentera för min åsikt!? Så den eviga kärleken. Givetvis kan du älska någon för evigt! Men det finns väll endå ett men här? Jag börjar med att säga att flertalet människor har varit så olyckligt förälskade i någon, att det suttit i enda fram till slutet. Givetvis är det evig kärlek. Men är den sund för dig, somliga tar ju till och med sitt liv för att de inte står ut. Ok finns det en lycklig evig kärlek? Jag kan inte svara på det, jag kan bara spekulera. Givetvis har man sett, och hört om gamla par som stannat med varandra hela livet och dött tillsammans, sedan har dom säkert svävat vidare i det oändliga tillsammans och stannat evigt lyckliga. Men det kan vi ju inte veta. Det vi vet är det som sker här och nu, det som sker under en människas liv. Och ja dom kanske stannar med varandra för evigt. Men för att uppnå evig kärlek måste man nog ibland känna sig fri, få slippa älska! Då menar jag inte att man är otrogen eller något drastiskt. Ibland så måste man bara få känna sig fri från kärleken och slippa älska. Det är därför jag menar att ingen kärlek är evig, för om vi hela tiden skulle känna den, om vi hela tiden skulle uppleva den. Då skulle vi inte stå ut, känslan är så underbar så den skulle förgöra oss. Jag står alltså fast vid min åsikt att ingen skulle klara av att uppleva en evig kärlek. Vill gärna bli ifrågasatt här, eftersom det är en evig fråga och desto mer man talar om den och spekulerar kring den, desto mer intressant blir diskussionen tror jag i alla fall. Vad tänker du om det här? Skriv i gästboken eller prata med mig om det. Älskar såna här ämnen:D. Så åter igen tack vännen! Tack Maria som simmar på golv… haha jo jag fattar att det är du :D du är otroligt underbar och jag kommer finnas för dig för evigt det vet du . du har givit mig så mycket , kommer ta resten av mitt liv att gottgöra dig.

Vart är mitt livs stora kärlek?

Den som inser vad som skrivits kommer också att inse hur mycket han älskar, hur mycket han brunnit och brinner för en speciell och helt enormt underbar kvinna. Han vet att detta är kvinnan i sitt liv. Varför? Hon gör så han gråter, han kan bara gråta, denna kvinna går det ej att vakna med. Denna kvinna kan man inte stanna hos. Denna kvinna kastar ut en i omloppsbana runt våran planet. Hon kastar ut honom, och hon utnyttjar honom. Men hon besegrar det kalla. Hon gör han stark, hon gör honom trygg, hon gör så han lever. Hon skapar lycka, hon gör så han skrattar, hon gör så att tiden stannar. Hon gör så att han känner sig fri när han är med henne. Hennes ord, hennes blick, hennes kropp, hennes rörelse, hennes sätt att hantera känslan som så stark gror inom henne. Hon vill, å gud vad hon vill. Å gud vad hon bara vill för evigt. Hon känner att tryggheten från hans famn och tysta läppar stannar hennes tid, stannar hennes tid för evighet. Denna kvinna älskar varje sekund hon ser honom, denna kvinna älskar honom för vad han är, hur han ser ut, och för att han älskar henne. Denna kvinna klarar knappt av en dag utan att tänka på honom, hon klarar i perioder när känslorna är som starkas inte ens att bara va. Hennes blod det kokar, och svetten rinner ner för hennes kropp. Värmen som sprider sig genom hela henne. Hon står nästan inte ut. Men den trygghet han ger är så skön, den är det skönaste hon någonsin uppleft. Hans famn ger den trygghet hon saknar. Denna famn ger henne allt som behövs för att hon ska älska honom. Denna kärlek hon känner räcker. Varje sekund med henne är värd ett helt liv med någon annan. Hon är min ängel. För jag säger det till henne så ofta jag kan. Det gör jag för att hon är och för evigt kommer vara min egna ängel , min älskade ängel. //fritte

Den riktiga sanningen?

I rätt sällskap är livet en härlig resa . Vilket färdmedel eller vilken väg du en tar. Då spelar det ingen roll vilka kompromisser du måste acceptera .

änglamod på fall i vetskapen.

LÄNGE. Du är en ängel, brevid mig i sängen. Jag vill ligga här länge, med dig min ängel. Du säger att du är kär i mig. men vad e det du igentligen vill, kanske att komma till, om du vill komma till, såg du att du med mig vill va vild, ta på mig och klä av mig, du har mig. Min ängel. Så säg att du älskar mig ! MOD Somliga tror att människan är stor, men vissa vet att dom flesta har fel. En människa blir aldrig stor, en människa växar aldrig in i sina skor.dom flesta människor har en fasad av ord, för att kunna hävda sig på våran jord. Att på våran jord agera stort är alltid ett stort stort mod FALL I vissa fall ,finner jag mig själv på fall. I vissa fall behöver alla människor en liten men mycket varm,hand. En hand som kan få en hård man på kärlekens fall. VETSKAPEN om kärlek är det samma som att finna, lyckan i ting vi köper. Människan söker och söker lyckan i föremål vi igentligen inte behöver.

Den tröga kvinnan.

En dag inser kroppen och dess inre styrka att tiden har läkt de sår som skapades under den mest underbara tid. Innerst inne finns det alltid något starkare, inners inne finns du. Vaknar upp och inser att mitt liv måste gå vidare och att jag är på väg mot ett nytt håll. Jag vill ha dig här hos mig nu. Men hatet mot spelet hindrar mig. Insikten säger mig att tärningen är kastad och att du är en sån som vill ha spelet, som vill leka dig fram till sanningen. Men sanningen är enkelheten i den känsla jag känner. Verkligheten är dömande och säkert grym för dem som väljer denna väg. Om känslan finns där då finns också jag. Då finns jag för evigt. Jag kommer varsamt att ta hand om dit hjärta och torka alla dina tårar. Jag kommer för evigt vara det stöd som dina tårar behöver. Ett hjärta som brustit i sorg kommer för evigt att bära ärret av det förgångna. Detta är det faktum som vi alla får leva med. Men du har givit mig en helt ny känsla, en helt ny insikt. Jag känner, inser att även det ärrigaste hjärta kan förändras. Detta är den omedvetna gåva du givit mig. Detta är det brustna hjärtats största tröst. Att så ett nytt frö i den till synes döda jorden, Att lyckas ge detta frö den kraft som du har. Du har fått mitt frö av kärlek att växa igen. Och nu sprider det sina grenar genom min vilsna kropp och jag känner hur kraften kommer tillbaks. Jag känner hur jag lämnar osäkerheten bakom mig. Konsekvenserna har den minsta betydelse för nu har du givit mig den kraft som endast du kan ge mig. Denna kraftkälla är du och utan dig kommer mitt hjärta åter igen falla i sorgens dvala. Hoppas den tröga kvinnan känner på samma sätta och i sinom tid kanske förstår mina känslor. //Fritte

Lugnet i kaos

Nu är jag här igen. I samtalet till mig själv och den egentliga och eviga frågan om vad kärlek är. Om vad det egentligen innebär att älska någon. Kärleken kan ibland vara ett evigt kaos, kärleken är fan alltid jobbig och krävande för en. Men samtidigt så är det just det mest krävande som också ger mest. Man offrar så mycket energi för att få det perfekt och bra. Men vem fan vill leva i ett perfekt förhållande. Fy fan vad trist! Kärlek är och kommer alltid vara kaos. Medan dom man älskar är lugnet, tryggheten i kaoset. Det är när det lugnet sviker du fortfarande älskar kaoset men samtidigt förlorat tryggheten. Det är det som är otroheten och sveket. Samtidigt som lugnet, och tryggheten är rätt trist utan kaoset i det långa loppet. Vad ska man ha det lugnt och tryggt för om man aldrig har något kaos? //Fritte

Kvinnan, solen, makten.

En gång i livet tydde sig livet till att vara perfekt. Allt va så bra, så jävla varmt. Man förstod inte att solen för evigt skulle vandra vidare genom den mörka galaxen. Om hon aldrig släpper in dina känslor i hennes kommer heller aldrig du kunna känna den inre värmen som en sol bär på. Visst känner du av den värme av tusen miljoners grader som hon utstrålar på ytan. Men dessa biljarders värmeinpulser som finns under den stekheta ytan kommer du aldrig få känna. Hon vandrar sakta genom universum och kontrolerar ett helt system av planeter. Att skapa en relation med en stjärna så långt bort är dömt att misslyckas. Tyvär känner alla solar den starka dragningskraften att få vandra och åter vandra vidare i kärlekens galax. Du kan inget annat göra en att förstå att den tid du får är den tid då värmen för evigt flödar genom dig. Den enda vägen att få leva med en sol är att vara den kallaste planet längst ut i hennes galax. Och hoppas på att hon ibland skänker dig nåra värmestrålar. // Fritte

Trygghetens förlust

Håller om dig i mörkret som kryper oss närmre. Håller om dig hårt och tryckt för du är min skatt. Håller om den skatt jag aldrig vill förlora, men förlorad vet jag redan att du är. Jag förlorar dig i mörkrets tid. Jag förlorar min skatt. Jag kommer aldrig förlora den känsla jag kände med dig. //Fritte

Kringströvande funderingar i mitt huvud.

Förlorad? I vissa stunder inser du och jag. Vi inser att valen i tiden har betydelse för valen i våran delade framtid. Livet är outgrundligt hopplöst. Att förlora och sakna, att sörja, att känna denna djupa sorg. Ja både du och jag vet att sorg har 1000 tals utryck. Vi kan sörja oss själva ner på botten och sedan bygga upp en mur mot den. Men livet kan också bygga oss starka på otroligt många sätt. Att se öppningen och fatta att livet, är en lång vetskap och ett evigt formande av oss själva. Du ska nu se dig själv som en starkare, trognare, och säkrare person på dig själv. Sorg……….. Evigheternas tid, Den otroliga smärtan att välja eller väljas bort av någon man trodde hade valt just en själv för evigt. Sorg över förlorad tid som aldrig går att återfinna. Vem har rätt att säga till dig att inte vara ledsen. Gråt, gråt för allt du förlorat och allt du saknar . Tillåt tiden läka sorgen och tillåt gråten låta känslan svämma över. Att inte våga känna, att inte våga ha känslor framme gör dig ju mer eller mindre till något annat en den människa du en gång va som liten, den människa du vill se upp till. Alla val och alla insikter du sett och kommer att se baseras ju på dina känslor. Att inte våga känna en av våra starkaste känslor är det samma som att bygga upp en mur och bli en kall individ. I en tid då pengar börjat spegla våra känslor. Älska. Jag älskar så många, jag älskar att leva. Jag älskar att känna. Det är mitt liv, och vi får inte glömma att utan våra starka, passionerade känslor så slutar vi att finnas . Vi är våra känslor. Du och jag är det som vrider sig i magen när vi ser något ont. Du och jag är det som kittlar oss när du älskar. Du och jag är det som känns när vi får hålla om varan och känna värmen av tryggheten vi aldrig upplevt. Sanning? Det tar mer en tid, det tar mer en uppmärksamhet, Att älska någon är att förlora allt. Om du en dag tappar förståndet och blir stående mitt i folkmassan med tårarna rinnande mellan dina fingrar, och en knivskarp smärta i bröstet, och du ser hur du tappar makten över dig själv och allt. Att då resa sig upp, springa, springa för livet för att återfå det du valde att förlora . Att älska är att våga förlåta. Att älska är att ta tillbaka. Att älska är att finna tillbaka till den tid som en gång va. Förlorat. Vad har man valt att förlora och vad har du förlorat, inse att livet har en egen mening i dit hjärta. Förstå att dina sanningar är ämnade för din mening, din väg i livets val. Att förstå sig på sig själv är din svåraste utmaning. Snälla välj aldrig att hata, välj aldrig att glömma. Rama in och höj upp den tid du haft. Skäms aldrig för någon sekund av dit liv. För den värsta sekunden formar dig också till den du är i dag.

Ibland funderar man på vart livet tar vägen , man inser att man förlorat så mycket men endå vunnit en hel del på kuppen.

Iband så blir man bara sittande med en massa bilder från tider som man trodde skulle vara för evigt.

Men så sitter man där och drömmer sig tillbaka till den tid då allt bara va .

Allt förändras på en liten sekund och vipps så måste man börja ta tag i saker och inse att om man bara tar det lungt för en dag och tänker efter , ja då inser man hur mycket man saknar det man trodde att man lämnat bakom sig .

Spåren av den tid som va formar dig och mig till dom vi är . Dom kan skära så djupt men endå är dom så fina . Bevara minnena och va inte rädd för att gråta en skvätt för det du förlorat . Det kommer kännas så mycket bättre sen.

Den som inte vågar gråta , kommer heller aldrig sakna , känna eller ens förstå att livet är en gåta av blandade kännslor. Dom flödar genom våran kropp och formar oss till dom vi är. Att inte våga sakna och drömma om att en dag få allt det där tillbaka. Ja det är det samma som att inte våga lära känna sig själv . Att välja bort det bästa man någonsin haft är förjävligt . Men att inte våga känna efter och förstå vad man förlorat kan va så mycket värre. Det viktigaste är att förlåta sig själv och inse att det man haft kommer alltid finnas kvar på något sätt. Bara du vågar minnas och känna så kommer det du haft leva inom dig !

Denna text tillägnar jag fröken sked :D