Människan och preparatet

I dagens Sverige använder allt fler människor ett preparat i sitt vardagliga liv. Preparat som alkohol och tobak har vi under lång tid haft som tradition på helger och vid högtider. På bara några generationer har dessa gått från helgsyssla och högtidssyssla till vardagssyssla. I dagens samhälle använder allt fler och fler detta dagligen, eller en medicin/drog*, helt ärligt varje dag ! Kanske både och ? *Medicin/drog= Preparat som förändrar ditt sätt att fungera när du är utan det, eller när du är påverkad av det, eller både och. läka: bota, återställa medel: hjälp, sätt, utväg; redskap;bot;medicin medicin: läkarvetenskap, läkemedel. Läkemedel:http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%A4kemedel Medicin:http://sv.wikipedia.org/wiki/Medicin Vill du veta mer tryck här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Medicinhistoria / Fritiof Lager den 11 augusti 2010

Filosofiskt samtal

En upplyst ser en människa som sitter frågande och funderar. Den upplyste: Om du vill leva ett liv fyllt av godhet måste du söka godhet Den frågande människan: Men om vi är goda från början varför behöver jag ens veta det du säger ? Den upplyste: Våra hjärnor är skapta för att fråga, Men vi är inte födda med svaren. Tillsammans finner vi godheten. Den frågande: kan jag på något sätt ensam finna godheten. Den upplyste: givetvis går det, men är det inte lite onödigt när det är så njutbart att göra det med andra? Den frågande: men jag vill veta hur jag gör det själv? Den upplyste: svaren finns inom dig, våga lita på dina känslor och våga ta ansvar för dig själv och dina känslor ,erkänn dem för dig själv och börja jobba med dem. Vill du ge godhet ,upplev godhet.

Kärleken är en av tusentals vägar.

Lycka genom en naken mans hitintills levda liv. Jag kanske inte är någon Dalai Lama. Eller stor profet. Jag är inte heller en av de gamla filosoferna. Jag är ingen messias och jag är absolut inget mer en en vanlig naken man i 25års åldern. I skrivande stund så väcktes en tanke som måste ut. Jag låg i min säng och tittade upp i taket, bror min låg i soffan och tittade på den tredje filmen för kvällen. Jag tappade fokus från filmen och flöt in i mina tankar. Lycka ? Lycka !!! Lycka ???? Sen började hjärnan mala på och jag öppnade mig fullt ärligt och helhjärtat för mig själv. Jag gav mig själv chansen att helt plötsligt för en kort stund älska mig själv och bara mig själv fullt ut. Om sanningen ska fram så kände jag mig naken, jag kände mig naken och fri. För första gången gjorde jag det utan att behöva bli spöad medvetslös, eller fylld av något berusningsmedel eller genom att stå stirrandes i någons ögon totalfokuserad på bara det som en som genomgått ett gatuslagsmål kan förstå. I kampen mellan två, en kamp som alltid kan sluta med död, i den har jag också funnit friheten. Men det uppenbara i detta är att det inte är en hållbar väg. Denna använder jag mig bara av i ordnade former nu för tiden. Antingen i ringen, eller så gör jag det i sparringträningen med en av mina finaste vänner. Jag fortsätter att lära mig allt jag kan om denna kampens yttersta sport, överlevnadens yttersta väsen. Jag Tämjer min styrka och mitt inre odjur genom kampen. Detta är också ett val jag gjort genom min frihet. Liggandes i min säng släppte jag min egen historia och mina sorger, jag släppte taget om mina känslor och lät dem kontrollera mig fritt genom min kropp. Inför min egen tanke och hjärna uppenbarade sig ett svar. Ett svar på frågan: Lycka ?? Lycka !!! Lycka ???? Genom frihet finns lycka. Genom friheten att förlåta oss själva, älska oss själva och för stunder våga släppa. Den otroliga kvinnan. Jag hade tidigare under kvällen fått träffa min livs kärlek igen, och som vanligt är hon en bidragande faktor till min utveckling. Detta är ingen kvinna jag bedriver någon makt alls över. Jag ställer inge krav och jag vet inte ens vad hon innerst inne känner för mig. Jag tänker och känner att jag så gärna vill veta, Men jag är inte heller mogen för svaret. Ska jag låta henne för alltid våra fri, fri och ha sin chans, till sin lycka. Ja då måste jag också kunna ge lycka i vilka svar jag en möter, Och det vet jag inte om jag är redo för en. Så på ett sjukt sätt som många inte förstår, så inser jag min lycka, genom den kärleken jag känner till henne. Jag vill ju givetvis också förklara varför denna kvinna förtjänar min fulla kärlek utan att ens behöva ge en gnutta tillbaks. Det känns som att i fall jag icke gör det kommer ingen förstå, och anse mig vara bara en förvirrad spottstyvel som famlar i mörkret efter svar. Svar jag inte förmår att besvara. Jag har genom mina hittills levda 25år gått igenom så mycket, detta vet mina närmsta. Tyvärr har hittills ingen velat lyssna, eller folk vill kanske lyssna men ingen har rakt ut visat ett riktigt kärleksfullt och genuint intresse för mig. Jag är ensam och det har jag genom en hård uppväxt lärt mig att acceptera. Vi är ensamma och det kommer vi alltid vara. Vi kan dela våra liv med någon, vi kan sätta liv till denna värld. Vi kan leva på våra föräldrar, vi kan leva av det samhället har att erbjuda, vi kan leva av det naturen har att ge oss, vi kan leva av tron på något större. Tyvärr är jag en man som anser sig vara för trogen verkligheten för att acceptera sådana enkla sanningar. Men mer om detta i nästa stycke, nu ska jag berätta om en fantastisk, magisk och unik kvinna. Hon vågar visa mig sitt inre och väljer själv att ge mig bitar av sin själ. Jag behöver inte kräva, jag behöver inte ens fråga. Jag får alltid uppleva den respektfullaste förståelse för min person av henne. Hon lär mig så mycket, hon lär mig inte bara hur hårt andra kan ha det, att inte bara jag har haft det svårt. Hon lär mig att se saker i ett större perspektiv. I tiden med denna kvinna öppnar jag mitt sinne för en större förståelse. Hon kanske inte frågar mig och visar det största intresse för mitt liv och allt det jag gått igenom. Men hon ger i alla fall sig själv fullt ut. Hon försöker och kämpar även varje sekund i mötet med mig att ge sin styrka. Styrkan att våga vara sig själv och inget annat. Jag vet att min kärlek är äkta till henne. Jag har sådan respekt för den styrka hon visar. Hon har inte i en sekund av tiden vi hittills spenderat tillsammans nedvärderat, försökt kontrollera, eller manipulera mig. Jag har dessvärre redan en gång utövat makt mot henne. Men genom den änglalika godhet jag får uppleva. Visar jag bara lite tålamod så förlåter hon mig och väljer att förstå och acceptera mina svagheter, oavsett vad det må vara, bara jag vågar se dem själv och vågar visa mig svag inför henne, hon kräver inget mer en ren ärlighet och det gör mig så svag och kär. Samtidigt visar hon öppet hur hon brottas med dessa problem. Jag vet inte om jag förstår henne, men jag förstår hur det är att brottas med dessa krafter man hela livet använt som skydd för att inte gå sönder. Jag har aldrig hyst en sådan respekt för någon förut, och jag tror jag aldrig kommer att träffa någon som förtjänar den respekt och ödmjukhet jag känner inför henne. Genom henne började jag sakta älska mig själv mer en någonsin förut, genom henne upptäckte jag mina svagheter och tack vara henne fick jag kraften för att börja jobba bort dessa. Jag tackar ödmjukast denna otroliga kvinna här och nu, för resten av mitt liv tackar jag henne för den inspiration hon ger mina texter. Friheten, lyckan. Genom oss själva kan vi uppnå frihet och det är bara genom sådan frihet vi kan dela med oss av den till andra. Lever du ej fri fullt ut kan du heller inte ge av den till andra. Samtidigt måste vi alla acceptera att vi inte fullständigt och alltid kan känna denna frihet. Men precis som denna nakna 25 åriga man känner nu, en total frihet inom sig själv, så väljer han också att dela med sig av den just nu när han lever i den. i denna stund . Utan eftertanke eller förändring av denna text så vågar jag ge min frihet genom ord. Frihet finns i dig och låt den flöda men misströsta inte att det bara upplevs stundtals och att vi alla upplever den på olika sätt. Vissa genom familjen, andra genom jobbet, somliga genom spiritualitet, o.s.v, jag personligen föredrar kärleken och mig själv som ett sätt att hitta lycka. Mitt sätt är mitt sätt och det får vem som helst pröva om den känner att den inte riktigt hittat sin väg. Vägarna är tusentals och alla hittar sin. Min väg står till alla läsares förfogande och om bara någon lyssnar och väljer att förstå har jag nått ut med min frihet och lycka. Väljer någon att ändvända min väg och i slutändan bli lycklig är detta ett bevis för att mitt sätt kan hjälpa. I slutändan gör det inget om ingen förstår eller om jag hjälper någon. Det viktiga är att jag får vara fri och ge det jag vill ge, på det sättet jag vill. Denna text är ett täcken på den friheten vi människor endå skapat för oss. Denna text är tillägnad den personen jag insett att jag älskar, kvinnan som visar mig sitt innersta inre. Jag tackar dig på mina knän och fäller en tår för din själsliga godhet / Fritiof lager.

Hjälp mannen som irrar omkring på gatan att finna frid.

Det är ganska svårt att ta tillvara på känslan. Det är svårt att undersöka sig själv och se sig som ett projekt när allt e så tungt för mitt manshjärta. Men som alltid försöker jag skaffa mig erfarenhet och en viss njutning i den smärta som bärs. Försöker förmedla det som jag känner när allt inte blev som jag hoppats. Det är enkelt att lista ut vad som måste göras, Man måste lämna, men inte på ett fysiskt sätt. Utan rent känslomässigt måste man överge den känsla som man tror så starkt på. Den känsla som på sätt och vis identifierar en som person. Den känslan är otroligt svår att lämna och det offret är näst in till omöjligt att göra. Men det är just det som måste göras när drömmarna faller i kras och man inser att man blivit bedragen. Inte bedragen på ett medvetet och elakt sätt, nej det är sånt som killar gör. Försöker här lixom göra tanken mer gämnställd. Det är inte den fysiska delen som igentligen är det svåra, det är inte sexet som är att bedra. Det är löftet som bryts, ett löfte som kvinnan är proffs på att ge utan att ens själv vara medveten om. Det här är så svårt att förklara och jag vet att många inte kommer att förstå. Men om bara någon, bara en enda förstår vad jag menar, så har jag nått ut. Erkänner här och nu att vi män är svagare, att vi är mer lättlurade. Ja det är sant vi är svagare. Men snälla då ska ni inte se ner på oss, ni som kvinnor ska ta hand om oss. Som stark är man skyldig att skydda de svaga. Vi män kan skydda er fysiskt, vi skulle gå i graven, vi skulle dö för våran kvinna. Så är det. Det finns inte en enda soldat i Irak som inte krigar för en kvinna. Vi män, vi män som är ute i krig vi krigar för våra kvinnor, för våran mor, för våran fru, för våran dotter, för våran syster. Spelar ingen roll om du va nazist, gänkare, taliban, terrorist, SAS trupp. Alla har vi en kvinna i vårat liv och det är henne vi slåss för. Kvinnan måste lyftas fram mer i samhället. Det är enda sättet att få den efterlängtade freden på den här jorden. Men på samma gång så tar ni inte erat ansvar, för när ni får makt, när ni får makt då tar ni inte hand om oss och respektfullt lär oss att hitta den inre friden som alla kvinnor bär på. Nej ni kanske är arga, ni kanske är avundsjuka, ni kanske rent ut hatar oss män för det vi gjort mot världen. Men gör ni det, ja då tar det aldrig slut, hämnas ni på oss genom eran oslagbarhet och storhet. Då känner vi oss små och nedtryckta. Och som en hund som blir trängd av något intelligentare så anfaller vi. Vi anfaller med större kraft en någonsin. Vi riktar inte ilskan mot den vi älskar. Nej ilskan och frustrationen yttrar sig på andra sätt. Vi bara är funtade på det sättet, det går inte att ta bort något som ligger i en levande varelses natur. Det är som att ha ett träd på sin tomt men vara arg på det för att det bär blad och skuggar blommorna. Det är inte kvinnans fel att vi är som vi är, Det är inte någons fel att det är som det är. Saker och ting är och kommer alltid göra det som det är ämnat för. Vi män är fysiska och så är det bara. Tyvär är inte den här delen av världen fysisk längre. Mannen har gjort sitt jobb och skapat en fysisk trygghet för kvinnan. Nu är det upp till er att tacka och sedan ge det som ni är bäst på. Ge alla dessa förlorade män som så länge kämpat för den fysiska tryggheten, ge oss den inre friden, ge oss ro och trygghet. Det är bara kvinnan som kan stoppa den våldsamma mannen utan att det blir en fysisk maktkamp. Kvinnan är den enda som kan skapa det inre lugnet och den inre friden hos en man. En ensam man kommer för evigt irra omkring och inte veta vart han ska. Det är bara en kvinna som kan rädda oss. Kvinnan är svaret alla män söker, men säg det aldrig till din man. Det kommer bara att göra honom liten. Ta hand om honom i stället. Gör oss trygg ! // Fritte Eftersnack: Som vanligt börjar min text med en egen erfarenhet, sedan byggs det upp till en filosofisk tanke. Och i slutändan blir texten storslagen och budskapet globalt. Det är så jag skriver och det är jag stolt för! Stolt att jag kan, och det har ingen rätt att ta ifrån mig. Massa Kramar till alla, alla kvinnor och män.

Må skit för fan.

Du behövs. Det finns alltid ett behov av dig. I uppvarvning vill du känna dig behövd i alla tillfällen och sammanhang. I depression tror du att du inte behövs alls. Men utan dig förlorar jag en läsare och livet en människa full av känslor. Alla ser inte sin mening. Men alla har en tid. Vissa fyller sin mening med annat en det dom saknar. Vissa fyller sin tid med sånt dom tror att dom vill ha. Vissa lider av att dom inte har det dom saknar. Vissa nöjer sig med det dom har och blundar för det dom saknar. Men var nöjd med att inte vara nöjd, är du nöjd finns det ingen mening.

Den riktiga sanningen?

I rätt sällskap är livet en härlig resa . Vilket färdmedel eller vilken väg du en tar. Då spelar det ingen roll vilka kompromisser du måste acceptera .

Oj vart är?

Att orka bära på sin egen börda. Försöka känna den glädje man vill för att man får den av någon annan. Samtidigt så tynger den sorgen då tiden va något självklart. Allt gick så fort, va fan va det som hände, analyserar på resultat av det som begåtts. Kan inte förstå att jag står här nu. Står nu för alltid i skuld till mig själv. Svårt att glädjas åt sorgens förlust. Våga må bra av att må bra. Det va så länge sen nu som det kändes så här, det va så länge sen nu. Så länge sen. Så länge sen…………………………………………

Flumig konstnär med ett ordiskt budskap

Tanken på lögnen skapar en sanning kring de mest existentiella frågor som någonsin ställts. Ställer ett krav på den som tänker enbart på sig själv. Om du enbart existerar för dig själv kan du ej förstå det sinne som tänker på dig.

Insikten bygger på tanken hos andra som lever dig runt om kring.

//Fritiof

Skyldighet till negativitet?

Det slog mig här om kvällen när jag satt och kollade på SVT. Att vi känner oss skyldiga att inte byta kanal när det kommer något negativt, när det handlar om människor i andra länder som har det sämre ställt, när katastrofer inträffar. Visst vill man oftast se det och suga in informationen som om det vore någon annan lyx middag. Men ibland så orkar man inte , du har haft en jobbig dag och pallar inte med allt det seriösa och alvarliga som händer i världen. Ibland så är du inte intresserad av irakier eller amerikaner som dör i massor på grund av meningslösa krig som den globala ekonomin skapar. Dessutom e vi styrda till den information som samhället vill mata oss med. Men på samma gång, varför känner vi oss skyldiga att se på dessa problem, varför får du och jag skuldkännslor när vi ser något negativt . Visst det kanske är en god och bra mekanism som är inbyggd i vårat psyke, en mekanism som gör att vi bryr oss och blir medmänniskor. Samtidgt förundras jag över vilka dåliga medmänniskor vi blir när vi överbombarderas av information som e helt ovesäntlig på ett individuelt plan . Självklart anser jag att vi ska ha rätt till informationen och att det är bra att vi inte lever i blindo och ovetande om vad som igentligen pågår med mänskligheten. Vilka idioter vi kan vara när vi blir för stora grupper och låter något som religon,ekonomi,poletik mm styra våra liv, eller när en grupp på flera hundra männikor börjar tro på endast en människa, Människan slutar då att ifrågasätta handlandet från denne gruppens ledare och slipper då bry sig , eftersom du då skyller problemet på denne ledare , samtidgt som det e dig han/hon leder!! Jag menar även denna fina demokrati som vi lever i styr oss lika starkt som muslimer styrs av sin religon. Vi tror på det lika skarpt som dom tror på religonen. Vi har svårt att ifrågasätta det vi kallar frihet. Dagens demokratiska medborgare anser sig ju vara fria, men det finns lika stora baksidor även i demokratin . Om vi talar om demokratin i sin helhet, vad har vi då för likheter med tex olika religoner . Dödsstraff ,jo det kan va tillåtet eller inte tillåtet inom båda. Dödstraff som i sig själv är mord hur man en vänder och vrider på det. även tortyr finns inom dessa två fina livsstrategier. Det finns ju oräkneliga likheter och i slutendan ser dom ju ungifär likadana ut, med lite olika krusseduller på slutet av meningarna i bilblar,lagböcker osv. Religonen , tron på en högre makt , en gud , något heligt som inte går att bevisa att det finns. Ja den delen har vi väll inte inom demokratin. Demokratin e väll folket, det är väll vi som bestämmer , inte något som kanske existerar? som tex en gud. Demokratin har inte samma uppbyggnad som tex kristendommen med endast en gud. Denna tro faller ju givetvis bort och alla liknande, eftersom vi redan fått bevisat att en enda ledare/gud, som i folkmun har blivit så vinklad att ingen kan säga exakt vad denne tycker eller tänker utan tolkar hans/hennes budskap på sitt eget sätt, Man vinklar det så att vågskålen ligger på fördel och gagnar ens egen vinning. Alltså en enda ledare/gud kan inte leda så stora grupper som vi lever i idag. ( tex på detta är just gud inom kristendommen, men sida vid sida med gud hamnar enligt mig även buch,hitler osv) alla dessa: Har människor trott på och dyrkat genom alla tider. Detta gäller säkert också cesar, drottning kristina och andra stora män/kvinnor men dem är jag inte så insatt i så dem kan jag heller inte relatera till lika starkt. Demokratin har då mer "likheter" med hinduismen där man tror på en själ som vi alla delar på , vi är alla en del av denna själ och den har inte i sig själv någon talan utan den är oss , folket . ja dmokrati och relion är bara två olika namn på en och samma SAK , en tro en ledare , ordning och regler som håller oss o shack. Självklart behöver vi en gemensam tro som alla kan känna sig delaktig i. Annars skulle mänskligheten falla i kaos och alla skulle bli individualister och slåss för sitt egna mål , ungifär som satanismen, där man sätter sig själv först så starkt att man har rätt att döda en person som stör en på allmän mark. Allt handlar ju om åsikter , precis som mobbing i skolan så mobbar länder varandra och fryser ut varandra pga olika åsikter. Men det e inte att vi alla är olika med olika åsikter som gör att vi dödar varanadra och hatar varandra . Det är ju på grund av okunnighet och rädsla för den andres åsikter , men detta e ju något som alla vet. Det e ju det vi över hela världen lär våra barn i skolor! Men denna värld är ju så sjuk att man bara kan skratta åt det! Samtidgt så gör vi samma sak mot varanadras länder. Ett barn kan inte styra över sin egen handling och har lätt för att falla för grupptrycket. Barnet måste ha en bra och god förebild som den kan efterlikna, en förebild som styr den på rätt väg. det vi jobbar på nu är att barnet själv ska kunna se vad som är en bra förebild och inte behöver bli styrd till den. styr man ett barn fel, ja då kan det lika gärna bli en barnsoldat eller mördare bara den som barnet tror på vill det. Från en tid med tro och religon, till en tid med demokrati. Hur ska jag kunna hävda här att vi inte förändrats ett dugg och fortfarnade inte klarar av att tro på en sak som faktist existerar något som går att bevisa , något som går att ta på. Något som inte bara är en defus bild av en högre makt en oss själva. Vi människor älskar ju att söka svar i det svarslösa. Ungifär som hur stor rymden är. Om gud finns , hur mycket pengar det finns i världen , osv . Demokratin är körd i botten! Vi styrs nu inte längre av våra egna val, utan vi styrs av ekonomin. Hela demokratins grundsten. Desto svårare allt är att hålla reda på desto bättre. mer skatter, mer banker, tryck mer sedlar, mer centralbanker, mer pengar, pappers pengar, elektroninska pengar, aktier,fonder,företag, organisationer,bolag. Allt vi har runt om kring oss i dagens samhälle ALLT har en anknytning till pengar, ditt hår som du har klippt eller färjat,, din hud som du solat i ett solarium eller din kropp som du tränat på ett gym eller arbetat med på ett jobb , din hjärna som du tänker med när du räknar ut ekonim på ett företag Till och med dina TANKAR beskattas eftersom boken du säljer , ja som sagt kostar pengar. En anstäld är inte en individ , han/hon är en summa pengar . Om man gräver tilräckligt djupt i Demokratin så va den nog en god tanke från början , men det va väll även religonen. Historien upprepar sig , desto större en makt/en tro blir desto mer förödande är den . Det är en grundregel . precis som människan i sig själv , vi har för stor makt bland däggdjuren och är också det mest förödande däggdjuret. Vi gör mer onytta en nytta. antagligen gäller samma lag i hela universum. Att desto större något är desto mer förödande är det . Gud,Pengar,Samhället , det är bara så, en för stor konsumtion av det tänkt goda slutar i ett blint beroende som till slut tar kål på själva grundtanken och planen eller "existensen" av samanhanget. Och på vägen under tiden det växer sig stort och mäktigt blir det samtidigt mer och mer förödande. Vad fan det samma gäller kännslor, om du känner för mycket blir du manisk eller deprimerad,droger, allt. I slutendan rinner allt över och blir en ohållbar substans som exploderar eller imploderar. Människan måste sluta sukta och sluta konsumera . Vi måste bli nöjda nån jävla gång! Om det nu är möjligt. Detta beskrivs även inom tex kristendomen. där vi har adam och eva . Om dem är nöjda med det dom har. Får de leva i paradiset. I lyckan, utan problem . Men ät inte av kunskapen. Man kan ju tolka det att kunskapen då är enligt mig suget att lära sig , att veta mer . men vem behöver kunskap när du är nöjd, då kan du ju va som ett barn, bara leka och ha kul. Det enda du måste göra i paradiset är endå att va medveten om de lömska typer som försöker styra dig ( ormen,hitler,buch, alla dessa har gud skapat och vi har valt at äta av kunskapen i stället för att ignoerara den och bara känna oss nöjda). Kunskap är makt och kunskap är även behovet att lära sig något mer. Relionen har det änkla budsakpet, men vart finns det i demokratin. Demokratin är ett konsumtions tänkande . Pengar , ekonomi har endast en funktion och tanke och de skulle sluta existera om vi slutade konsumera . Det kanske e så att pengar e Demokratins onska , helvete. medans den fria talan och komunikationen är gudomligheten , Gud, godheten, himmelriket ? Som sagt om vi ska leva i det kristna paradiset med adman och eva då måste vi sluta suga i oss kunskap, makt och bara börja vara och respektera varandra. Detta anser jag är en försjönad bild som aldrig kommer inträffa , det ligger inte i människans natur att leva i total harmoni. Vi måste aceptera att vi är en förödande ras och att vi har alla en egoist i oss. Därör måste vi aceptera att vi aldrig kommer skapa ett paradis, men vi kan ju samtigt sträva mot något som vi inte vet va det är , vi kan ju tro på en framtid som är bättre en ett paradis , men på vårt eget sätt! Inte på guds sätt eller en ensam ledare. Utan människans framtid. precis som mitt första inlägg på denna blogg , hävdar jag här att vi måste skapa en relion, en tro en demokrati. Ja kalla det vad du vill. Men vi måste börja tro på förendring. Om inget förendras så kan inget heller bli bättre. Min gud , min tro , min relion är förenändringen. Altså något som inte går att ta på , något som aldrig kommer gå att bevis. Våga testa dig fram och hitta nya vägar att lösa problemen, och se det posetiva i det negativ focusera på det posetiva och stärk det ennu starkare. Aceptera det dåliga och lev med det. Men med allt negativt kommer något posetivt, vga vrida på tankarna och tänk outside off the box , outside demokratin, relionen , makten ,ekonomin. Även om du måste finna dig i den och leva i den så kan du drömma dig bort till ett bättre sätt att leva. Låt saker och ting förändras , va inte rädd för att gå vidare och testa något nytt. men det behöver ju inte va något nytt man konsumerar utan ett nytt tankesätt om hur vi ska leva tillsammas. Så klart det löser sig. Inget blir ju bra av att man i sin sissta mening anser att allt är kört, att allt är negativt . Börja tänka i nya posetiva riktiningar, och sluta va beroende av konsumtionen och det matriella.

FUNDERAR KRING KÄRLEK.

kärleken är som himmel och helvete. ibland så fylls ditt hjärta av välust och harmoni. men runt hörnet kan även hatet , sorgen och skymmningen nalkas. Men finns det någon erfarenhet, någon upplevelse eller något möte som man mins så klart och håller fast vid under så lång tid som den tiden då man kände kärlek. Det är så jävla lätt att ta kärleken för givet, det är så jävla lätt att leva i kärlek och så lätt att kasta bort den. men den är näst in till omöjlig att vinna tillbaka och näst intill omöjlig att glömma. Den enkla vägen är att börja hata, förakta och bortförklara. Du kan intala dig själv att det inte va rätt , att det finns någon eller något bättre. Men du vet också iners inne att du kastat bort något som du alltid kommer minnas , sakna och aldrig någonsin glömma. Kärleken är en fosil i ditt sinne. Om det är något du tar med dig dit du nu hamnar när livet drar sitt sista andetag i din kropp och dit hjärta slutar slå. Då är det minnet av kärlek. Har du bara upplevt kärlek en gång så vet du att du levt ett fullvärdigt liv. En varelse som aldrig fått smaka på kärlekens frukt, är en varelse som förlorat en av livets stora meningar.

Existensen

Att livet ständigt förendras, att rörelsen ständigt förendras, att tankarna ständigt förendras,att förendringen ständigt förendras är ett faktum. Att stanna är en omöjlighet, varför ens försöka när det endå är dömt att misslyckas. Det går inta att sluta tänka och varför ens försöka när tankarna ständigt förendras. Det är totalt omöjligt. Livet fortsätter inom oss alla, Om du vill stoppa allt är du dömd att misslyckas, eftersom att det alldrig går, allt rör på sig och inget kommer någonsin stå stilla. Varför stanna? Varför ens infrågasätta slutet. Allt stannar men allt går ej att stoppa, rörelsen kommer alltid att existera därför kan inget ta slut. Livet är rörelse inget som står stilla kan leva. Mitt val är att styra över mina val,alltså att styra över mitt nu. Inte att styra över val som jag har gjort eller kommer att göra, det är omöjligt. Det enda jag kan göra är att styra över dom val jag har just nu. Förändring är oundviklig. Rörelsen har sin gång och detta måste vi acceptera. Att acceptera ovisheten är en del av våra val,det är en del av nuet. Våga leva i nuet är ett måste, men det är troligtvis omöjligt att leva helt och hållet i nuet. Vad måste man göra för att kunna leva i nuet, vad måste man välja? Det finns alltid ett val, men hur kan man välja om man basera allt på nuet. Nuet är inte det som hänt och inte häller det som kommer att hända. Nuet är nu? Och om det är det, är då valet omöjligt eller e det bara omöjligt att välja rätt. (Rätt och fel.att välja rätt kan även va att välja fel, eftersom du drar nytta av ett negativt val eftersom det hjälper dig att välja rätt vid nästa val. Så enligt denna tes är inget val fel utan alla val är rätt?) Och om jag baserar mitt resonemang på denna parentes får jag också en möjlighet att utveckla mina tankar om nuet. Är nuet omöjligt att påverka utan att själv påverkas av det som hänt eller kommer att hända? Och för att leva i nuet måste du ju också följa reglerna om vad nuet är. Visst kan man böja på reglerna och bara påverkas lite, men för att uppnå nuet måste du väll leva i nuet, eller handlar allt bara om att acceptera. Inte att acceptera det förflutna eller framtiden utan att acceptera nuet. Men finns det inte då en möjligthet att nuet står stilla? Om du lever i nuet finns det då någon mening att göra några val. Men vad är då meningen? 1.desto olyckligare man är desto mer får man en kännsla av att sluta existera. 2.Desto lyckligare man är desto mer vill man existera. Att existera är att acceptera rörelsen Men är det inte omöjligt att sluta existera om existensen i sig själv är rörelsen. Detta gör ju då att vi är en del av denna rörelse. Och denna enda anledingnen att sluta leva är att sluta tro på rörelsen. Meningen med livet måste i sådana fall vara rörelse och så länge nånting rör på sig så finns det väll ingen grund till att sluta existera? 3. acceptera existensen!