Ljuset, praktiken och tårarna.

1. Ljuset Ljusningen har sin egen väg för att finna oss. I mörkret finns alltid en längtan mot ljuset, ljuset som förblindar oss från den verklighet som är. Ljuset tar bort de praktiska svårigheter vi har framför oss. 2. Praktiken När känslan möter praktiken och praktiken får styra, då mister känslan sin mening. Praktiken har en tendens att omvandla de starkaste känslor till sorg. 3. Tårarna Tårarna med sitt stora syfte läker ihop den känsla som ljuset har givit men som praktiken har krossat. Detta är ett faktum! PUSS! //Fritte

Vart är den verkliga?

Vad man får kämpa för att hålla den låga profilen. Den här jävla profilen som alla ska ha nu för tiden, den här typen som är iskall, lite cool och inte bryr sig. Undrar varför det är så svårt att få lite bekräftelse för att vara den här eldiga själen som brinner av känslor och bara vill ge bort hjärtat. Varför är det så? Vart har enkelheten och öppenheten tagit vägen, Om jag ska vara ärlig är det som att folk letar efter något omöjligt. Så fort man är ärlig, visar vad man känner så får man till svar en tystnad och en blyghet. Det är ungefär som att man blir behandlad som en desperat idiot bara för att man har känslor. Vad är det för stereotyp som vi ska va nu för tiden, Jävla trist typ som dagens människor vill ha. Nej det ställer jag inte upp på, så jäkla trist. Nej nu behövs det bevis på motsatsen. Jag vill se lite uppskattning för att man är ärlig och visar vad man känner. Sen så pratas det i varje hörn om hur ytliga vi är och bara vill ha sex, och att ingen vågar visa känslor, sviker och drar så fort man fått sitt. Men vi vet ju alla vilka som verkligen bestämmer! Vad förväntar folk sig när det enda som uppskattas är en kall idiot utan känslor med långt hår och en gitarr som spelar glada låtar runt lägerelden och imponerar på polarna. Avslutar det hela med något lite galet som visar på ett vildjur som måste tämjas till varje pris. Ja då har man fångat den typiska varelsen och kärlek kan blomstra. Nej fy fan det intresserar mig inte det minsta. Fan här snackas det om ytlighet till höger och vänster. Men alla kort på bordet, vad är ytlighet om man även drar in vad folk attraheras av. Jo det är ju ytligheten. Desto mer ointresserad man är desto mer intresserad blir folk av en. Nej nu får det va nog, öppna kort från början och kör på att våga visa känslor på direkten. Våga visa vid första tillfällen vart allt ska ta vägen. Våga se personen bakom. Våga intressera dig för historien. Våga upptäcka härligheten i den inre glöd som mystiken bär på. Se, försök se att den som vågar gå rakt på också vet vad den vill. // Fritte

Lugnet i kaos

Nu är jag här igen. I samtalet till mig själv och den egentliga och eviga frågan om vad kärlek är. Om vad det egentligen innebär att älska någon. Kärleken kan ibland vara ett evigt kaos, kärleken är fan alltid jobbig och krävande för en. Men samtidigt så är det just det mest krävande som också ger mest. Man offrar så mycket energi för att få det perfekt och bra. Men vem fan vill leva i ett perfekt förhållande. Fy fan vad trist! Kärlek är och kommer alltid vara kaos. Medan dom man älskar är lugnet, tryggheten i kaoset. Det är när det lugnet sviker du fortfarande älskar kaoset men samtidigt förlorat tryggheten. Det är det som är otroheten och sveket. Samtidigt som lugnet, och tryggheten är rätt trist utan kaoset i det långa loppet. Vad ska man ha det lugnt och tryggt för om man aldrig har något kaos? //Fritte

Skrivandet

Att skriva en lång och jobbig text är kanske inte det roligaste. Samtidigt som kanske några läser den och inte ens förstår vad man menar. Kanske tror att dom är dumma för att de inte fattar. Därför kanske de inte heller vågar fråga. Men den som frågar kan ju aldrig vara dum, den är ju rätt så smart eftersom den söker svaret på något den ej förstår. Sen så finns det ju dessa som anser sig förstå sig på allt så de känner att de inte behöver läsa. Men dom ska fan ändå ifrågasätta. Problemet blir ju att de inte fattar vad som ifrågasätts och har oftast samtidigt skaffat sig en bestämd bild om vad man menar med det man skriver. Fast det egentligen kanske handlar om att bara väcka en tanke hos folk. Ibland så tror man att folk är idioter, ibland så fattar inte jag att de flesta som pratar, skriver eller låter bara vill ha en bekräftelse på att de finns. I dagens samhälle är det sån brist på plats att ens få existera. Men tillbaka till ämnet, om du nu orkar läsa och sätta dig ner och kanske läsa igenom hela bloggen. Ja det kan ju ta en timme kanske, men vafan det är det värt. Förstå först bara att det verkligen är mina djupa tankar och upplevelserna som är uppstaplade här. Djupa känslor som kodade, omsorgsfullt har flätats in mellan raderna. Hela denna blogg är fylld av mig och åter mig. Försök inte förstå vad jag skriver, försök förstå den känslan jag hade när jag skrev det. Det är då du börjar förstå dig på mig, det är så känslan hos andra påverkar mig om jag är glad eller ledsen. Givetvis är det så hela tiden för dom flesta, men man kanske kan styra det lite om man lär sig förstå det. Och det kanske i sin tur gör oss till starkare individer. En förutsättning för att ens läsa måste ju givetivs vara att man har det lungt och är intresserad, annars är det nog ingen mening med det// Fritte

Vet du nån som vet?

Ibland så döljer man sin ensamhet med det man har omkring sig. Ibland så döljer man sin ensamhet med dem man vet att man har. Ibland så döljer man sin längtan efter någon. Varför? Varför gör du det? Är det så svårt att erkänna sin längtan? När du sitter ensam i tystnaden, När du känner dig liten och ynklig, när du känner dig svag! Det är då du ska ta tag i situationen och tvinga din känsla att göra verkan på din handling. Kan en känsla vara fel, Är det någonsin fel att vilja ha någon? Varför tvingar vi oss själva att längta när det vi vill ha finns precis framför oss? Det kan ju aldrig bli värre en att man återigen måste ta ett steg och öppna sig för något nytt! Den som inte finns där när du är ensam och som mest sårbar. Den som inte kommer och är din räddning när du är som mest ynklig. Det kan ju inte heller vara den rätta. Givetvis måste du visa att du vill ha någon, du måste vara tydlig och visa att den personen är välkommen i alla lägen. Och när du är som mest ensam måste du väll som sagt våga just ta kontakt med den personen. Den rätta person kommer väll alltid ställa upp? Om du bara visar att du verkligen behöver en kram eller ett ord,kanske en gnutta tröst? Kärlek är aldrig fel, den riktiga kärleken är alltid den man tror är omöjlig. Om man bara vågar chansa på det omöjliga, kan det omöjliga bli den största sanningen! Eller? Kanske ute på djupt vatten… Jag vet inte… Hum. Vem vet egentligen? Det enda jag helt säkert vet, är att jag inte vågar försöka med det omöjliga. För om vi gräver riktigt djupt i våra känslor så finns det alltid något vi älskar men känner är en omöjlig bedrift. Vad mycket vi missar här i livet bara för att vi inte vågar? Tänka om folk vågade följa sina känslor lite mer, bara lite mer. Skulle man inte då få svar på en jäkla massa frågar man inte har vågat besvara. Bara för att någon annan människa bär på svaret? Nej nu ska jag lägga mig i min soffa och sträcka på mig, gräva i mina tankar och i mitt hjärta.Och sen, sen ska jag hoppas på att någon annan vågar det omöjliga. Jävla sjuk man är. Ha ha. // Fritte

Kringströvande funderingar i mitt huvud.

Förlorad? I vissa stunder inser du och jag. Vi inser att valen i tiden har betydelse för valen i våran delade framtid. Livet är outgrundligt hopplöst. Att förlora och sakna, att sörja, att känna denna djupa sorg. Ja både du och jag vet att sorg har 1000 tals utryck. Vi kan sörja oss själva ner på botten och sedan bygga upp en mur mot den. Men livet kan också bygga oss starka på otroligt många sätt. Att se öppningen och fatta att livet, är en lång vetskap och ett evigt formande av oss själva. Du ska nu se dig själv som en starkare, trognare, och säkrare person på dig själv. Sorg……….. Evigheternas tid, Den otroliga smärtan att välja eller väljas bort av någon man trodde hade valt just en själv för evigt. Sorg över förlorad tid som aldrig går att återfinna. Vem har rätt att säga till dig att inte vara ledsen. Gråt, gråt för allt du förlorat och allt du saknar . Tillåt tiden läka sorgen och tillåt gråten låta känslan svämma över. Att inte våga känna, att inte våga ha känslor framme gör dig ju mer eller mindre till något annat en den människa du en gång va som liten, den människa du vill se upp till. Alla val och alla insikter du sett och kommer att se baseras ju på dina känslor. Att inte våga känna en av våra starkaste känslor är det samma som att bygga upp en mur och bli en kall individ. I en tid då pengar börjat spegla våra känslor. Älska. Jag älskar så många, jag älskar att leva. Jag älskar att känna. Det är mitt liv, och vi får inte glömma att utan våra starka, passionerade känslor så slutar vi att finnas . Vi är våra känslor. Du och jag är det som vrider sig i magen när vi ser något ont. Du och jag är det som kittlar oss när du älskar. Du och jag är det som känns när vi får hålla om varan och känna värmen av tryggheten vi aldrig upplevt. Sanning? Det tar mer en tid, det tar mer en uppmärksamhet, Att älska någon är att förlora allt. Om du en dag tappar förståndet och blir stående mitt i folkmassan med tårarna rinnande mellan dina fingrar, och en knivskarp smärta i bröstet, och du ser hur du tappar makten över dig själv och allt. Att då resa sig upp, springa, springa för livet för att återfå det du valde att förlora . Att älska är att våga förlåta. Att älska är att ta tillbaka. Att älska är att finna tillbaka till den tid som en gång va. Förlorat. Vad har man valt att förlora och vad har du förlorat, inse att livet har en egen mening i dit hjärta. Förstå att dina sanningar är ämnade för din mening, din väg i livets val. Att förstå sig på sig själv är din svåraste utmaning. Snälla välj aldrig att hata, välj aldrig att glömma. Rama in och höj upp den tid du haft. Skäms aldrig för någon sekund av dit liv. För den värsta sekunden formar dig också till den du är i dag.

Skyldighet till negativitet?

Det slog mig här om kvällen när jag satt och kollade på SVT. Att vi känner oss skyldiga att inte byta kanal när det kommer något negativt, när det handlar om människor i andra länder som har det sämre ställt, när katastrofer inträffar. Visst vill man oftast se det och suga in informationen som om det vore någon annan lyx middag. Men ibland så orkar man inte , du har haft en jobbig dag och pallar inte med allt det seriösa och alvarliga som händer i världen. Ibland så är du inte intresserad av irakier eller amerikaner som dör i massor på grund av meningslösa krig som den globala ekonomin skapar. Dessutom e vi styrda till den information som samhället vill mata oss med. Men på samma gång, varför känner vi oss skyldiga att se på dessa problem, varför får du och jag skuldkännslor när vi ser något negativt . Visst det kanske är en god och bra mekanism som är inbyggd i vårat psyke, en mekanism som gör att vi bryr oss och blir medmänniskor. Samtidgt förundras jag över vilka dåliga medmänniskor vi blir när vi överbombarderas av information som e helt ovesäntlig på ett individuelt plan . Självklart anser jag att vi ska ha rätt till informationen och att det är bra att vi inte lever i blindo och ovetande om vad som igentligen pågår med mänskligheten. Vilka idioter vi kan vara när vi blir för stora grupper och låter något som religon,ekonomi,poletik mm styra våra liv, eller när en grupp på flera hundra männikor börjar tro på endast en människa, Människan slutar då att ifrågasätta handlandet från denne gruppens ledare och slipper då bry sig , eftersom du då skyller problemet på denne ledare , samtidgt som det e dig han/hon leder!! Jag menar även denna fina demokrati som vi lever i styr oss lika starkt som muslimer styrs av sin religon. Vi tror på det lika skarpt som dom tror på religonen. Vi har svårt att ifrågasätta det vi kallar frihet. Dagens demokratiska medborgare anser sig ju vara fria, men det finns lika stora baksidor även i demokratin . Om vi talar om demokratin i sin helhet, vad har vi då för likheter med tex olika religoner . Dödsstraff ,jo det kan va tillåtet eller inte tillåtet inom båda. Dödstraff som i sig själv är mord hur man en vänder och vrider på det. även tortyr finns inom dessa två fina livsstrategier. Det finns ju oräkneliga likheter och i slutendan ser dom ju ungifär likadana ut, med lite olika krusseduller på slutet av meningarna i bilblar,lagböcker osv. Religonen , tron på en högre makt , en gud , något heligt som inte går att bevisa att det finns. Ja den delen har vi väll inte inom demokratin. Demokratin e väll folket, det är väll vi som bestämmer , inte något som kanske existerar? som tex en gud. Demokratin har inte samma uppbyggnad som tex kristendommen med endast en gud. Denna tro faller ju givetvis bort och alla liknande, eftersom vi redan fått bevisat att en enda ledare/gud, som i folkmun har blivit så vinklad att ingen kan säga exakt vad denne tycker eller tänker utan tolkar hans/hennes budskap på sitt eget sätt, Man vinklar det så att vågskålen ligger på fördel och gagnar ens egen vinning. Alltså en enda ledare/gud kan inte leda så stora grupper som vi lever i idag. ( tex på detta är just gud inom kristendommen, men sida vid sida med gud hamnar enligt mig även buch,hitler osv) alla dessa: Har människor trott på och dyrkat genom alla tider. Detta gäller säkert också cesar, drottning kristina och andra stora män/kvinnor men dem är jag inte så insatt i så dem kan jag heller inte relatera till lika starkt. Demokratin har då mer "likheter" med hinduismen där man tror på en själ som vi alla delar på , vi är alla en del av denna själ och den har inte i sig själv någon talan utan den är oss , folket . ja dmokrati och relion är bara två olika namn på en och samma SAK , en tro en ledare , ordning och regler som håller oss o shack. Självklart behöver vi en gemensam tro som alla kan känna sig delaktig i. Annars skulle mänskligheten falla i kaos och alla skulle bli individualister och slåss för sitt egna mål , ungifär som satanismen, där man sätter sig själv först så starkt att man har rätt att döda en person som stör en på allmän mark. Allt handlar ju om åsikter , precis som mobbing i skolan så mobbar länder varandra och fryser ut varandra pga olika åsikter. Men det e inte att vi alla är olika med olika åsikter som gör att vi dödar varanadra och hatar varandra . Det är ju på grund av okunnighet och rädsla för den andres åsikter , men detta e ju något som alla vet. Det e ju det vi över hela världen lär våra barn i skolor! Men denna värld är ju så sjuk att man bara kan skratta åt det! Samtidgt så gör vi samma sak mot varanadras länder. Ett barn kan inte styra över sin egen handling och har lätt för att falla för grupptrycket. Barnet måste ha en bra och god förebild som den kan efterlikna, en förebild som styr den på rätt väg. det vi jobbar på nu är att barnet själv ska kunna se vad som är en bra förebild och inte behöver bli styrd till den. styr man ett barn fel, ja då kan det lika gärna bli en barnsoldat eller mördare bara den som barnet tror på vill det. Från en tid med tro och religon, till en tid med demokrati. Hur ska jag kunna hävda här att vi inte förändrats ett dugg och fortfarnade inte klarar av att tro på en sak som faktist existerar något som går att bevisa , något som går att ta på. Något som inte bara är en defus bild av en högre makt en oss själva. Vi människor älskar ju att söka svar i det svarslösa. Ungifär som hur stor rymden är. Om gud finns , hur mycket pengar det finns i världen , osv . Demokratin är körd i botten! Vi styrs nu inte längre av våra egna val, utan vi styrs av ekonomin. Hela demokratins grundsten. Desto svårare allt är att hålla reda på desto bättre. mer skatter, mer banker, tryck mer sedlar, mer centralbanker, mer pengar, pappers pengar, elektroninska pengar, aktier,fonder,företag, organisationer,bolag. Allt vi har runt om kring oss i dagens samhälle ALLT har en anknytning till pengar, ditt hår som du har klippt eller färjat,, din hud som du solat i ett solarium eller din kropp som du tränat på ett gym eller arbetat med på ett jobb , din hjärna som du tänker med när du räknar ut ekonim på ett företag Till och med dina TANKAR beskattas eftersom boken du säljer , ja som sagt kostar pengar. En anstäld är inte en individ , han/hon är en summa pengar . Om man gräver tilräckligt djupt i Demokratin så va den nog en god tanke från början , men det va väll även religonen. Historien upprepar sig , desto större en makt/en tro blir desto mer förödande är den . Det är en grundregel . precis som människan i sig själv , vi har för stor makt bland däggdjuren och är också det mest förödande däggdjuret. Vi gör mer onytta en nytta. antagligen gäller samma lag i hela universum. Att desto större något är desto mer förödande är det . Gud,Pengar,Samhället , det är bara så, en för stor konsumtion av det tänkt goda slutar i ett blint beroende som till slut tar kål på själva grundtanken och planen eller "existensen" av samanhanget. Och på vägen under tiden det växer sig stort och mäktigt blir det samtidigt mer och mer förödande. Vad fan det samma gäller kännslor, om du känner för mycket blir du manisk eller deprimerad,droger, allt. I slutendan rinner allt över och blir en ohållbar substans som exploderar eller imploderar. Människan måste sluta sukta och sluta konsumera . Vi måste bli nöjda nån jävla gång! Om det nu är möjligt. Detta beskrivs även inom tex kristendomen. där vi har adam och eva . Om dem är nöjda med det dom har. Får de leva i paradiset. I lyckan, utan problem . Men ät inte av kunskapen. Man kan ju tolka det att kunskapen då är enligt mig suget att lära sig , att veta mer . men vem behöver kunskap när du är nöjd, då kan du ju va som ett barn, bara leka och ha kul. Det enda du måste göra i paradiset är endå att va medveten om de lömska typer som försöker styra dig ( ormen,hitler,buch, alla dessa har gud skapat och vi har valt at äta av kunskapen i stället för att ignoerara den och bara känna oss nöjda). Kunskap är makt och kunskap är även behovet att lära sig något mer. Relionen har det änkla budsakpet, men vart finns det i demokratin. Demokratin är ett konsumtions tänkande . Pengar , ekonomi har endast en funktion och tanke och de skulle sluta existera om vi slutade konsumera . Det kanske e så att pengar e Demokratins onska , helvete. medans den fria talan och komunikationen är gudomligheten , Gud, godheten, himmelriket ? Som sagt om vi ska leva i det kristna paradiset med adman och eva då måste vi sluta suga i oss kunskap, makt och bara börja vara och respektera varandra. Detta anser jag är en försjönad bild som aldrig kommer inträffa , det ligger inte i människans natur att leva i total harmoni. Vi måste aceptera att vi är en förödande ras och att vi har alla en egoist i oss. Därör måste vi aceptera att vi aldrig kommer skapa ett paradis, men vi kan ju samtigt sträva mot något som vi inte vet va det är , vi kan ju tro på en framtid som är bättre en ett paradis , men på vårt eget sätt! Inte på guds sätt eller en ensam ledare. Utan människans framtid. precis som mitt första inlägg på denna blogg , hävdar jag här att vi måste skapa en relion, en tro en demokrati. Ja kalla det vad du vill. Men vi måste börja tro på förendring. Om inget förendras så kan inget heller bli bättre. Min gud , min tro , min relion är förenändringen. Altså något som inte går att ta på , något som aldrig kommer gå att bevis. Våga testa dig fram och hitta nya vägar att lösa problemen, och se det posetiva i det negativ focusera på det posetiva och stärk det ennu starkare. Aceptera det dåliga och lev med det. Men med allt negativt kommer något posetivt, vga vrida på tankarna och tänk outside off the box , outside demokratin, relionen , makten ,ekonomin. Även om du måste finna dig i den och leva i den så kan du drömma dig bort till ett bättre sätt att leva. Låt saker och ting förändras , va inte rädd för att gå vidare och testa något nytt. men det behöver ju inte va något nytt man konsumerar utan ett nytt tankesätt om hur vi ska leva tillsammas. Så klart det löser sig. Inget blir ju bra av att man i sin sissta mening anser att allt är kört, att allt är negativt . Börja tänka i nya posetiva riktiningar, och sluta va beroende av konsumtionen och det matriella.

FUNDERAR KRING KÄRLEK.

kärleken är som himmel och helvete. ibland så fylls ditt hjärta av välust och harmoni. men runt hörnet kan även hatet , sorgen och skymmningen nalkas. Men finns det någon erfarenhet, någon upplevelse eller något möte som man mins så klart och håller fast vid under så lång tid som den tiden då man kände kärlek. Det är så jävla lätt att ta kärleken för givet, det är så jävla lätt att leva i kärlek och så lätt att kasta bort den. men den är näst in till omöjlig att vinna tillbaka och näst intill omöjlig att glömma. Den enkla vägen är att börja hata, förakta och bortförklara. Du kan intala dig själv att det inte va rätt , att det finns någon eller något bättre. Men du vet också iners inne att du kastat bort något som du alltid kommer minnas , sakna och aldrig någonsin glömma. Kärleken är en fosil i ditt sinne. Om det är något du tar med dig dit du nu hamnar när livet drar sitt sista andetag i din kropp och dit hjärta slutar slå. Då är det minnet av kärlek. Har du bara upplevt kärlek en gång så vet du att du levt ett fullvärdigt liv. En varelse som aldrig fått smaka på kärlekens frukt, är en varelse som förlorat en av livets stora meningar.