Skrivandet

Att skriva en lång och jobbig text är kanske inte det roligaste. Samtidigt som kanske några läser den och inte ens förstår vad man menar. Kanske tror att dom är dumma för att de inte fattar. Därför kanske de inte heller vågar fråga. Men den som frågar kan ju aldrig vara dum, den är ju rätt så smart eftersom den söker svaret på något den ej förstår. Sen så finns det ju dessa som anser sig förstå sig på allt så de känner att de inte behöver läsa. Men dom ska fan ändå ifrågasätta. Problemet blir ju att de inte fattar vad som ifrågasätts och har oftast samtidigt skaffat sig en bestämd bild om vad man menar med det man skriver. Fast det egentligen kanske handlar om att bara väcka en tanke hos folk. Ibland så tror man att folk är idioter, ibland så fattar inte jag att de flesta som pratar, skriver eller låter bara vill ha en bekräftelse på att de finns. I dagens samhälle är det sån brist på plats att ens få existera. Men tillbaka till ämnet, om du nu orkar läsa och sätta dig ner och kanske läsa igenom hela bloggen. Ja det kan ju ta en timme kanske, men vafan det är det värt. Förstå först bara att det verkligen är mina djupa tankar och upplevelserna som är uppstaplade här. Djupa känslor som kodade, omsorgsfullt har flätats in mellan raderna. Hela denna blogg är fylld av mig och åter mig. Försök inte förstå vad jag skriver, försök förstå den känslan jag hade när jag skrev det. Det är då du börjar förstå dig på mig, det är så känslan hos andra påverkar mig om jag är glad eller ledsen. Givetvis är det så hela tiden för dom flesta, men man kanske kan styra det lite om man lär sig förstå det. Och det kanske i sin tur gör oss till starkare individer. En förutsättning för att ens läsa måste ju givetivs vara att man har det lungt och är intresserad, annars är det nog ingen mening med det// Fritte