Lugnet i kaos

Nu är jag här igen. I samtalet till mig själv och den egentliga och eviga frågan om vad kärlek är. Om vad det egentligen innebär att älska någon. Kärleken kan ibland vara ett evigt kaos, kärleken är fan alltid jobbig och krävande för en. Men samtidigt så är det just det mest krävande som också ger mest. Man offrar så mycket energi för att få det perfekt och bra. Men vem fan vill leva i ett perfekt förhållande. Fy fan vad trist! Kärlek är och kommer alltid vara kaos. Medan dom man älskar är lugnet, tryggheten i kaoset. Det är när det lugnet sviker du fortfarande älskar kaoset men samtidigt förlorat tryggheten. Det är det som är otroheten och sveket. Samtidigt som lugnet, och tryggheten är rätt trist utan kaoset i det långa loppet. Vad ska man ha det lugnt och tryggt för om man aldrig har något kaos? //Fritte