Att orka bära på sin egen börda. Försöka känna den glädje man vill för att man får den av någon annan.
Samtidigt så tynger den sorgen då tiden va något självklart.
Allt gick så fort, va fan va det som hände, analyserar på resultat av det som begåtts. Kan inte förstå att jag står här nu. Står nu för alltid i skuld till mig själv.
Svårt att glädjas åt sorgens förlust. Våga må bra av att må bra. Det va så länge sen nu som det kändes så här, det va så länge sen nu.
Så länge sen.
Så länge sen…………………………………………