Den tröga kvinnan.

En dag inser kroppen och dess inre styrka att tiden har läkt de sår som skapades under den mest underbara tid. Innerst inne finns det alltid något starkare, inners inne finns du. Vaknar upp och inser att mitt liv måste gå vidare och att jag är på väg mot ett nytt håll. Jag vill ha dig här hos mig nu. Men hatet mot spelet hindrar mig. Insikten säger mig att tärningen är kastad och att du är en sån som vill ha spelet, som vill leka dig fram till sanningen. Men sanningen är enkelheten i den känsla jag känner. Verkligheten är dömande och säkert grym för dem som väljer denna väg. Om känslan finns där då finns också jag. Då finns jag för evigt. Jag kommer varsamt att ta hand om dit hjärta och torka alla dina tårar. Jag kommer för evigt vara det stöd som dina tårar behöver. Ett hjärta som brustit i sorg kommer för evigt att bära ärret av det förgångna. Detta är det faktum som vi alla får leva med. Men du har givit mig en helt ny känsla, en helt ny insikt. Jag känner, inser att även det ärrigaste hjärta kan förändras. Detta är den omedvetna gåva du givit mig. Detta är det brustna hjärtats största tröst. Att så ett nytt frö i den till synes döda jorden, Att lyckas ge detta frö den kraft som du har. Du har fått mitt frö av kärlek att växa igen. Och nu sprider det sina grenar genom min vilsna kropp och jag känner hur kraften kommer tillbaks. Jag känner hur jag lämnar osäkerheten bakom mig. Konsekvenserna har den minsta betydelse för nu har du givit mig den kraft som endast du kan ge mig. Denna kraftkälla är du och utan dig kommer mitt hjärta åter igen falla i sorgens dvala. Hoppas den tröga kvinnan känner på samma sätta och i sinom tid kanske förstår mina känslor. //Fritte