Det fyllda hjärtats skrift.

Sinnessjuk kärlek! Hur kan kärleken bli så djup, hur kan den skapa ett sådant känslomässigt tvång. Det är endast kärleken som kan få en att göra val som samtidigt tvingar en att lida. Kärleken kan tvinga ens hjärta att slå med smärta. Varje hjärtslag omformas till ett slag av smärta som sprider sig genom hela kroppen. I tanken så valde jag henne. I valet så valde jag henne. Min känsla valde henne. På vägen så gjorde jag fel. På vägen gjorde jag ett litet fel. På vägen så valde jag åt henne, i det valet förlorade jag henne också. Hon va så djup men splittrad. Hon va så perfekt men trasig. Hon va unik men halv. Hon va så underbar men mörk. Hon va fantastisk men svår. Det är sinnessjukt när hon ber mig att vänta. Lika sinnessjukt som att jag bad henne vänta. I den väntan jag valde åt henne upptäckte inte hon utan jag min kärlek till henne. Min kärlek som jag i tanken valde, som jag i valen valde, som jag i känslan valde första gången vi delade ord med varandra. Det jag visste men som jag inte förstod när jag hade chansen att kriga för henne. Jag förlorade henne ! Andra stycket i den sinnessjuka kärleken som vägrar ta slut! Jag bad om hennes förlåtelse och försökte åter igen förstå henne. Men det misslyckades som vanligt. Genom min trångsynthet insåg jag inte det jag inser nu. Vi kan aldrig förstå en annan människa fullt ut. Vi måste helt enkelt lyssna till oss själva. Lyssna till våran egen känsla, våra egna val och våra egna tankar. Sedan genom en helhetsuppfattning följa sig själv och ingen annan. Och för att det ska lyckas måste man även förstå sig själv och kunna kontrollera sig själv fullt ut. Mitt val blev just den kontrollen, när hon valde att kasta ner även mig i tystnad. Jag känner samma sinnessjuka smärta som hon beskrev att hon kände. Hon visar även lika stor styrka som mig, genom att Tvinga mig till tystnad, men samtidigt ha frestelsen kvar. Jag vet inte om hon som jag upplever samma känsla som mig, gör hon det ja då måste det göra otroligt ont. Hennes egna val att nu be mig vänta, det måste kännas helt sinnessjukt för henne. Om det gör det, ja då kommer även hon inse hur sjukt äkta våran kärlek är. Att den alltid kommer att vara sinnessjuk. Helt galen , och helt oberäknerlig. Men även så äkta som kärlek någonsin kan bli. I detta räknar jag mina hjärtslag. I detta så stannar jag i en otrolig smärta. I detta så väljer jag att när svaret en dag kommer, ja då ska jag va så stark så vilket val hon en gjort så ska jag kunna följa det valet utan sorg eller skuld. För om jag åter igen ska kunna visa min kärlek och styrka för henne, ja då måste jag kunna offra henne för hennes lycka. Jag måste även vilja fånga henne om det är mig hon väljer och fånga henne vågar jag bara göra om jag vet att jag tillför den otroliga styrka hon förkänar men som ingen hitils vågat ge henne. Så i slutändan spelar det ingen roll vilka val, tankar eller känslor hon följer. I slutändan så föll jag, I slutet så hittade jag den äkta kärleken, i slutändan så hittade jag mig själv. Hon hjälpte mig till allt detta och jag är henne skyldig mitt liv för det. Men vilket val hon en gör, så är jag skyldig henne ett liv fyllt av lycka. Och kan jag inte skapa den med henne, ja då får jag åter vandra och upptäcka mer av mig själv. För genom mig själv, kommer jag också utvecklas, och genom utvecklig med enbart sig själv som referens så går vi vidare. Vidare mot ny kärlek. Eftertankar Livet kanske handlar om att hitta sig själv. Men vägen dit kan ingen annan en du själv se. På vilket sätt du ska hitta dig själv kan ingen påverka. Det finns ingen kunskap, det finns ingen bok, det finns ingen människa som kan ge dig den vägen. Det enda kloka jag kan ge som råd genom mig själv. Rådet blir så enkelt som att det jag vill upptäcka finns inom mig och bara mig. Men är man som jag en fullt emotionell människa, med ett väldigt lågt praktiskt tänkande. Ja då måste jag ha människor runt mig, människor som hela tiden bollar med mina tankar. Människor som hjälper mig att utvecklas. Men den största upptäckten jag gjort, Ja det är när vi är trygga i oss själv. Hur emotionell jag en må vara. Ja det spelar ingen roll. För när jag vet att jag älskar någon, Ja när jag inser att hennes kärlek till mig inte spelar någon roll. Att jag utan den, eller med den känner min kärlek till henne. Ja då inser jag vad äkta kärlek är, den eviga kärleken. Så oavsett hur det blir så finns den kvar inom mig och gör mig starkare en någon annan. Det spelar ingen roll om jag vandrar ensam eller med någon, för jag har fått uppleva äkta kärlek och blivit trygg i mig själv. //Fritiof Lager den 3 februari 2010, vardagstankar som måste ut :D !!