Ibland funderar man på vart livet tar vägen , man inser att man förlorat så mycket men endå vunnit en hel del på kuppen.

Iband så blir man bara sittande med en massa bilder från tider som man trodde skulle vara för evigt.

Men så sitter man där och drömmer sig tillbaka till den tid då allt bara va .

Allt förändras på en liten sekund och vipps så måste man börja ta tag i saker och inse att om man bara tar det lungt för en dag och tänker efter , ja då inser man hur mycket man saknar det man trodde att man lämnat bakom sig .

Spåren av den tid som va formar dig och mig till dom vi är . Dom kan skära så djupt men endå är dom så fina . Bevara minnena och va inte rädd för att gråta en skvätt för det du förlorat . Det kommer kännas så mycket bättre sen.

Den som inte vågar gråta , kommer heller aldrig sakna , känna eller ens förstå att livet är en gåta av blandade kännslor. Dom flödar genom våran kropp och formar oss till dom vi är. Att inte våga sakna och drömma om att en dag få allt det där tillbaka. Ja det är det samma som att inte våga lära känna sig själv . Att välja bort det bästa man någonsin haft är förjävligt . Men att inte våga känna efter och förstå vad man förlorat kan va så mycket värre. Det viktigaste är att förlåta sig själv och inse att det man haft kommer alltid finnas kvar på något sätt. Bara du vågar minnas och känna så kommer det du haft leva inom dig !

Denna text tillägnar jag fröken sked :D