En omöjlig sanning.

Mitt hjärta det skriver en omöjlig skrift, mina känslor dom hatar att aldrig få va. Mina minnen förgörs och tiden av sorgen den är nu förbi. Vill aldrig mer se eller ha den som för mig kärleken va, alla drömmar jag haft och alla tårar jag fällt. Hon skada den människa jag älskat att va. Nu är jag förbytt och vill aldrig mer, aldrig se eller va, med dig som såra mitt hjärta. Kärleken sätter de djupaste spår. Hon sårade mig och fick mig att tappa allt hopp. Hon förgjorde mig och ingen har någonsin sårat mig så innehelvetes hårt. Har hittat en väg och en älskande vän. Nått vackert och nytt som givit mig hopp. Hon är gjord av sammet och vacker som få. Denna kvinna har känslor som hon vill ge bort. Jag hade visst glömt vad viktigt det är. Mitt liv har nu vänt sig åt ett nytt vackert håll. Jag håller i minnet och ser längre bort. Och inser att livet är fött. Mitt liv har nu ändrat sin sorgliga kurs. Jag slänger ut alla minnen och ger mig iväg. En känsla som värmer mitt innersta rum, hon visar en kärlek jag aldrig har sett. Jag har levt i ett mörker och inte förstått att det jag har haft, har nu och för evigt förgått. Vart en framtiden för oss, så tackar jag nu denna kvinna som givit mig hopp. Tack, du vet vem du är. //Fritte