Ta nu allt du ser och läser med en nypa salt snälla ! Men njut för all del av det som visas och skrivs här.
När smärta är större en kärlek!
Beslutet att förstå sin lycka i det långa loppet är svårt. Att våga offra och gå vidare från något man älskar är så svårt. Att hitta lyckan kanske man först gör när man vågar offra den lycka man har.
Insikten till mig själv skriker på hjälp. I en svår tid då nedstämdhet, sjukdom och en känsla av meningslöshet söker ens hjärta, det är då man behöver den villkorslösa uppskattningen för att man alltid annars finns där. Det kanske är så enkelt? Att man inser först när man själv verkligen behöver kärlek, bekräftelse och uppskattning för den man är. Det kanske är så att man då inser hur man bedragit sig själv genom att inte ställa några krav på känslorna. Att vara en som alltid ger, och alltid visar sin kärlek, att vara den som alltid öppnar sitt hjärta för att visa sina riktiga känslor. Även fast svaret oftast är kallt och instängt. Att om och om igen söka kärlek och få bekräftelse för det man ger men aldrig få samma sak tillbaks, det tär, det tär så hårt på min själ. Jag orkar inte längre, hela jag ger upp och inser i en väldigt svår tid att det jag funnit inte är det jag behövde. Allt jag gav va ett meningslöst utnyttjande av mina känslor. Att hela tiden ge sina känslor och aldrig få tillbaka tär på hjärtat. Till slut så faller det tillbaka i sitt kalla dunkel för att åter igen sörja. Men lyckan kommer lyckan går. För första gången vet jag att jag inte gjorde fel för att jag försökte, för första gången vet jag att jag varit den jag är och handlat efter mitt hjärta, för första gången har jag inte gjort något fel och därför har jag inget att ångra.
Det enda jag ångrar år det valet jag gör, men de som känner mig, de vet att när jag bestämt mig för något så är det så och nu har jag bestämt mig.
Det är svårt att vara egoist när man älskar, men för att sluta älska måste man.
Lyder man sina känslor så gör det alltid jävligt ont, vad jag har lidit, Nu väljer jag åter igen att följa mina känslor, och visst kommer det smärta. Men jag måste lita på det enda jag har, mina känslor. Och smärtan har vuxit sig större en kärlek.