De känslor som drog över mig tidigare under kvällen.
Varje gång vi ses så kan det va alldeles för sent.
Vi vet alla att en känsla alltid har ett slut, i tystnad av tid där båda fegar ur, i denna tid så ebbar också den styrka som vi växt i bort. Lever på luften och stoftet av en tid som va.
Försöker glädjas av minnet från tider som vi haft.
Det är så svårt att älska, Det är så svårt att tänka bort det vi är.
Bedragen i ljuset. Bedrar mig själv och ger mig in i en krossande bana.
Nu straffas man för sin dumdristighet. Man måste växa sig stark och kall som man för att klara den viljestyrka som vi ställs inför.
Att bry sig och ge henne energi är för mäktigt. Vi krossas och hamnar i en sorg som inte är behjälplig för nått.
Här börjar sanningen, och berättelsen om min senaste erfarenhet.
Slaget far genom luften, ståendes så slår slaget genom honom. Precis som det ska det träffar bakom honom och all luft flyger ur hans kraftiga kropp.
Jag vinglar, Kraften va i fokus och balansen glömdes bort.
Slits åt sidan men kämpar emot och rycker tag i en av de andras kragar.
Han harklar sig när det drar till runt halsen på honom, Rädslan kryper i honom när lufttillförseln inte längre är den samma. Han vet att han har vildjuret över sig. Ett tyst vildjur som siktar utan ilska, utan känsla. Ett vildjur med ett mål och med en kraft som inte går att se.
det är tre killar kvar och dom kravlar sig över mig och slår vilt. Känner inte att dom siktar utan slår mer i chock och har inte riktigt hunnit ställa sig in på mötet.
Grabbarna är 5 stycken och klockan är efter midnatt. Tunnelbanan rullar och dessa killar dom brölar och kastar ur sig det som en full 21 åring gör.
Jag känner rädslan från kvinnan på min sida, hon kryper närmre och rädslan går att ta på.
Hon vet att i detta läge spelar det ingen roll vilken åsikt hon har angående mina intressen eller min historia. I detta läge så är det en trygghet för hennes rädsla. Hon Kramar min arm hårt.
Det känns som hon vill ha denna trygghet, men samtidigt så håller hon fast mig för att visa att hon är nöjd, hon behöver inga fysiska bevis, hon vet, genom det hårda tag hon tar och den rädsla som skakar i hennes kropp vill hon bevisa sin trygghet.
Grabbarna vet inte vart dom ska göra av sin energi, dom vänder och vrider på sig och för varje station så taggar dom upp varandra mer och mer, dom har så smått börjat rikta sin ilska till människorna på tunnelbanan. De människor som är lite mer på distans från dem. Men sakta, sakta närmar sig energin ett närmre och närmre offer.
Tre stycken av dom står i gången, mellan dörrarna och båsen. 2 av dom sitter ner och har erövrat ett eget bås. Den killen som sitter snett emot mig, verkar vara ledaren och den som har kommandot över gruppen, det är han som inriktar ilskan och har den styrande rollen över gruppen.
Jag känner att min berusning är lite för kraftigt för att analysera situationen fullt ut.
Förstår att killen mitt emot honom är livvakten, den som alltid ska ställa upp och är den största beskyddarrollen för denna bröliga och ilskne ledare.
De tre som står upp verkar mera vara en flock som inte har lika stort engagemang i deras agerande. Men dom har en kontakt och en motiverade roll för gruppen.
I min berusning värderar jag här att ledaren måste ner först, han måste hårt ner för att förvirra flocken, Det måste gå fort för att inte livvakten ska hinna reagera. Men livvakten kommer att reagera och jag måste vara säker på att han inte är beväpnad. Han kommer ha den tid han behöver för att agera och ta mig i ryggen. Om han skulle använda ett tillhygge här skulle det va kört för mig.
Ilskan från ledaren riktas mot min kvinna och hon kramar mig hårdare, Jag förstår att hon inte är rädd för gruppen utan för mitt agerande. Hon har tryggheten vid min sida och känner ingen rädsla. Hon vet att hon måste ta kommandot här och lugna ner situationen för att skydda mig från det som annars kommer hända dessa killar.
Hon försöker lugna ner honom.
Hon är så vacker i sina försök, Den kvinnliga längtan efter fred och lugn är så skön, jag njuter och känner hur hon lugnar mig genom det hon säger till honom. Jag blir så kär i henne för att hon bara tar och tar av gängets glåpord.
En av killarna drar henne i håret bakifrån. Ber horan att hålla käften och att hon inte ska va så jävla präktig bara för att hon sitter bredvid en jävla bög.
Hon är så fin, hon märker hur jag försöker slita mig ur hennes grepp och agera, men jag känner hur hennes grepp är stadigt och hårt, hon finner ett lugn och jag ser hennes blick på mig. Den är så vacker, den är så otroligt fin. Det finns ingen rädsla i den. Hon är målmedveten och hon försöker visa att jag har ett eget val här och att hon inte kräver ett agerande från mig.
Jag behåller lugnet och bestämmer mig för att låta detta passera. Jag lyssnar till kvinnan och hennes grepp om mig, jag litar till hennes val och håller mig lugn, Jag vet samtidigt att i denna stund kommer bara mitt agerande få henne att förlora en stor del av sitt vackra hår. Dom har min kvinna i sitt våld och jag måste få honom att släppa henne. Hon måste komma tillbaks bakom mig och jag måste befinna mig mellan henne och dem.
Hon tar det lugnt och hennes lugn smittar av sig på mig. Men även på killen som snabbt inser att han brukar våld mot en kvinna, han släpper och faller tillbaks i ånger.
Här har jag ett perfekt tillfälle att avsluta detta, men greppet är fortfarande hårt från henne och jag stannar i det val hon väljer.
Killarna tröttnar och skrattar åt oss. Ledaren ser på mig och skriker att jag är en bögjävel som aldrig kommer att kunna respektera eller försvara en kvinna. Han spottar och fnyser. Samtidigt som spottet landar på min jacka så skrattar han. Och tittar på sina vänner.
Han skriker inte denna gång men med hög och bestämd röst riktar han sig mot sina vänner och säger Bögjävel ennu en gång.
Han får deras skratt och medgivande, det ger honom styrka och han söker nästa offer samtidigt som han slänger en ölburk mot kvinnan i mitt sällskap. Den slår mot hennes knä och det skvätter en rejäl skvätt över hennes kjol, hennes långa och vackra kjol som hon valt bara för denna kväll och bara för vårat möte. Men ilskan tar inte styrkan ur mig, hon kysser min kind som att visa att det inte spelar någon roll, att så länge vi har varandra kan vi låta sådant här rinna som vatten av oss.
Hennes lugn smittar, och den styrka hon strålar ut för att inte använda mig som ett vapen för att skydda henne. Att hon bara låter mig vara en trygghet som stannar vid hennes sida. Att jag är där och stannar där så länge hon vill. Denna trygghet är det enda hon vill. Det värmer, det värmer så starkt mitt hjärta och jag faller in i lugn tack vare henne.
Tunnelbanan rullar och vi börjar närma oss våran station,
Samtidigt så riktar killarna sina glåpord mot en annan kvinna, en ensam kvinna med sitt barn, barnet ligger i en vagn i gången och kvinna står för att lugna barnet som vaknat av killens skrik. Han tar upp en ölburk och kastar mot henne, Hon blir rädd och plockar upp sitt barn, vänder ryggen mot killen som att skydda barnet.
Vi har henne framför oss och jag ser hur hennes rädsla för hennes barns trygghet omvandlas till styrka, den styrka som bara en kvinna kan ha.
Hon vänder sig och skriker mot killen att lugna ner sig, att hon har ett barn och undrar vad fan han tänker med. Men Det går inte, hans ilska har tagit över honom och han reser sig upp skrikandes att nu ska fan ungen dö !!!
Övriga passagerare är för långt bort och de flesta reagerar inte ens, dom sitter och tittar ut eller ner i golvet för att inte beblanda sig med situationen. Den enda som är tillräckligt nära är jag som har honom precis bredvid mig. Jag stirrar mot hans håll och sliter i armen som min kvinna håller i. Jag ser på henne och hon ser på mig.
Jag ser att hon här inte längre tänker på oss, hon tänker på modern som här är ett offer. Hon släpper och allt går så fort.
Jag har ett lugn i mig och reagerar snabbt och efter den tidigare planen.
Jag laddar med garden och går in i hans bröst. Här vet jag att han inte kan skada mig och jag har fått bort hans fokus från kvinnan med sitt barn. Men i min rygg känner jag hur livvakten reagerar och matar ett slag i mig.
Jag har 5 stycken nu som troligtvis kommer flyga på mig. Jag väljer att reagera även fast jag inte har viljan att skada.
Givetvis sker detta inom några få sekunder, precis som alla slagsmål gör. Men jag behåller mitt focus och hinner hela tiden tänka innan jag agerar.
Jag står med båda mina underarmar vilande mot hans bröst och han har sina armar utanför mina, och slår mot mitt huvud. Men jag står i skydd, tätt, tätt intill hans bröst och min enda svaghet är min rygg för attacker från hans vänner. Livvakten hade inget vapen och det kan jag ta. Men de andra tre har jag inte riktigt haft koll på och därför kan en av dessa ha ett vapen som alvarligt kan skada min och hans framtid.
Jag väljer att gå efter min grundplan om jag hade varit tvungen att göra detta till en fight. Jag slår ett slag mot hans haka och hör hur det krasar till. Han faller baklänges och landar liggandes över två säten med huvudet mot väggen bredvid fönstret, det glider sakna ner och slår emot innerkarmen på fönstret. Det sipprar blod ur munnen på honom och han är nu nedtagen.
Hotet mot kvinnan med barnet är här tillintetgjort och jag vill avbryta. I min tanke så trodde jag inte att det här va några killar med så mycket fight spirit i sig. Min känsla sa mig att om detta va det som skulle hända så skulle rädslan ta över dem och dom skulle inte våga fortskrida.
De tre som hela tiden hållit sig lite i bakgrunden är chockade och står som stelfrusna och betraktar det som hänt. Samtidigt så närmar sig det killar som befunnit sig längre bort i vagnen men som endå iakttagit det som hänt.
Men livvakten är inte chockad han reagerar och slår mig över mitt vänstra öga, han har en ring som rispar. Han hinner även slå mig över munnen och jag känner hur min underläpp spricker.
Jag vill inte fortsätta slå så jag griper tag i hans krage och drar åt , hans lufttillförsel stryps åt och han blir smått chockad, vi faller ner över sätet mitt i mot den däckade ledaren från gänget.
Han blir sittande och jag ligger över honom. De tre andra killarna Går nu till undsättning men är i chocktillståndet ofokuserade och slår och sparkar mig mest villt över ryggen och benen. Det finns ingen riktig styrka i slagen men dom känns.
Killarna som befunnit sig längre bort i vagnen har nu hunnit fram och sliter bort de tre som slår på mig. Sedan sliter dom bort mig och en av dom visar upp sin polisbricka.
Den ena för mig ut ur tåget som stannar på stationen. Han tittar på mig och meddelar att jag blöder under ögat.
Jag säger att det är lugnt.
Vi hinner inte föra samtalet något längre utan killen som tuppat av har vaknat och rusar nu mot dörren på tunnelbanan. Han har inte insett vad som hänt, och ser inte att det är en civilklädd polis som står ivägen för varje dörr.
Killen skriker och gastar att jag är en hora och nu ska jag fan dö.
Poliserna tar ner killen samtidigt som dörrarna stängs, och tunnelbanan fortsätter mot nästa station.
Jag blir kvar på stationen med en av poliserna och två civila passagerare.
Jag ber om att få gå, Polisen klappar mig över axeln och säger tack.
Samtidigt så tar kvinnan mig under armen och vi går vidare ut från tunnelbanan och in i nattens mörker.
// Fritte
Insikten efter erfarenheten
I stunden så vet man inte vad som är fel och rätt. Givetvis blir alltid de man berättar saker och ting för dömande och kommer aldrig förstå situationen som de som va där.
I en situation så fryser man, reagerar eller flyr.
I vårat samhälle är flykten det som de flesta anser är rätt. Men när någon oskyldig är på väg att komma till skada är det inte lika lätt.
Ibland kanske vi måste gå mot de principer som byggts upp. /Fritte