Det fanns en gång en ö, Med människor som inte ville plantera något frö.
Människorna blev allt fler och fler, Av naturen krävdes allt mer och mer.
Trädet stod nu ensamt på en öppen slätt, människorna hade det då inte lätt
Yxan högg ner i trädets fot, människorna flydde i en kanot.
Deras existens är nu ett minne blott, kvar... står statyer efter livets lott.
/av Bure