Jag vill förstå din sorg, dit hopp.
Dina tårar av kärlek, förtvivlan och sorg, jag ser dit hjärta brista och åter samlas för att sedan brista igen.
Jag sårar dig och bygger sen upp den falska förhoppning som våran stund ger oss. Vi, den starkaste kärlek men också det mest förödande som hänt dig.
Jag måste gå, jag måste lämna dig för att kunna ta hand om dig. Jag vill bevara dit hjärta men förlorar en bit för var dag som går.
// Fritte