Stunden har ingen tid.

Jag börjar på jobbet klockan 7.00 i morgon! Sanningen är att klockan är 01,31 i skrivande stund. Det är sinnessjukt hur lättpåverkad jag är. En enda människa kan göra en vansinnig. Så fort man försöker ta det lugnt och varva ner så surrar denna varelse i ens huvud. Helt otroligt att en människa kan få en att känna så här, det svåra är att få personen i fråga att förstå. Att förstå att detta inte är något desperat försök, eller något som kommer att krossa en på något sätt. Allt är bara en längtan efter det man redan älskar, det man vet att man aldrig kommer att glömma. Det man vet redan är en riktig kärlek. Visst tiden får ha sin gång, och alla inser saker och ting i sin takt, vissa inser inte saker alls för dom gör sig för upptagna av sin omgivning och det som snurrar runt om kring. Många skapar sig en uppfattning att kärleken från andra gör att man blir lycklig i sig själv bara man vårdar dessa väl. Den äkta sanningen är ju alltid att stunden och stunderna man får med dem man älskar, bevisar hur mycket man alltid kommer att älska stunden tillsammans. // En trött Fritte.